Inledning
Mera om Jokern
Leverantörer (pdf)
Till salu
Sammanfattning
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009

Joker S30
(källa: Bengt Jörnstedt, tidningen Segling)

"Joker hette hon, och hon dök upp från ingenstans. Det var 1969 som Rolf Magnusson, 33-årig värmländsk ingenjör och fullständigt okänd i sådana här sammanhang, gjorde entré i Sandhamn för att segla Half Ton Cup. Peter Norlin i sin nya Scampi stal det mesta mesta av uppmärksamheten, men att en insjöseglare skulle bli VM-3:a med sin Joker var nästan lika sensationellt.

Rolf Magnusson arbetade på den tiden som maskinkonstruktör på en mekanisk verkstad i Karlstad. Han var ivrig seglare, hade hållit på med OK-jolle i tonåren och köpt och inrett en Fingal i mitten av 60-talet. Det fanns visst påbrå också i fråga om yacht design; Rolf hade en farbror, Folke Magnusson, som var konstruktör och hade ritat båtar hos den berömde Estlander.

Sommaren 1968 fick Rolf syn på Olle Fjaestads vackra, Enderlein-ritade Hambo (som blev prototypen till Mistress), och beslöt sig för att rita en båt åt sig själv. Samtidigt kom Kenneth Albinsson från Arvika (en äkta frifräsare till entreprenör) och frågade om han kunde få bygga båten i plast och paret beslöt sig för attack direkt. Det enda sättet att lansera en ny båt i plast var att kappsegla med den. Så de bestämde sig för att vara med i Half Ton Cup till nästa sommar. Det här var på hösten 1968 och det började bli bråttom.

Paret stod i ett garage i Arvika som hade förlängts med ett par meter och täckts med en presenning. Där byggde man prototypen till Jokern. De använde plastremsor på ungefär 3x40 mm som lades på ett mallstativ och sen plastades, spacklades och slipades. Starkt men tungt.

I Sandhamn grymtades det en del från funktionärshåll inför den ganska oortodoxa skapelse som värmlänningen kom dragande med, minns Rolf: - Jag hade borrat hål i framkant och bakkant på rufftaket för att dra alla fallen till brunnen. Och där gick KSSS-gubbarna och muttrade om att 'Sånt där kan man väl inte segla på havet med'. Och det är klart, det blev ju rätt fuktigt invändigt...

Tredjeplatsen i VM inspirerade till Joker nr 2, som byggdes under vintern och blev mycket lättare än prototypen. Till Gotland Runt sommaren -70 dök den upp, nu med en klart häftig mast där tre par spridare skulle hålla ordning på ett runt maströr som inte var mer än 53 mm i diameter! Det blåste friskt i starten och den magra pipan ramlade ner redan vid Almagrundet.

När Half Ton Cup gick senare på sommaren ramlade mast nr 2 ner på Jokern, trots ordinär i mått och riggning. Skrovet var för vekt och rörde sig för mycket, förklarar Roffe Magnusson. Det trista var att han hade vunnit två delseglingar och hade segerchanser när masten föll i kulingvindar under avslutande, långa havskappseglingen.

Att Jokern seglade bra hade redan lockat en hel del köpare, så många att byggaren i Arvika paradoxalt nog gick i konkurs 1971. Kapitalet tog slut, de fick för hög produktion för att man skulle orka med. Vid det laget hade det byggts 63 båtar, och när konkursboet skulle säljas var Lars Larsson från Albin genast på plats. En modern, fenkölad och snabb 30-fotare, med rejäl bredd och stora utrymmen för familjen, det var precis vad Albin-familjen behövde som storasyster till Vegan.

Det dröjde inte länge förrän också Rolf Magnsson kom med i det expansiva marinföretaget. Ett namn som Joker gick ju inte att ha i seriösa sammanhang, och kanske hade konkursen också svärtat det en smula. Efter en del funderande hos Albin kom Lars Larsson på namnet Ballad, mjukt sjungande och gångbart även utomlands. Styv och solid.

En utmärkande egenskap för Jokern/Balladen är hennes stora styvhet. Det är ganska ovanligt för den här typen av familjehavskryssare. Hon kan bära fullt ställ - max-genua och stor - ända upp till ca 10 m/s - och får därmed ett större register och blir mindre utsatt när vinden plötsligt ökar eller är byig och man tvekar inför ett segelskifte. Båten blir kontrollerbar och kan ta sig mot vinden även i friska brisar. Samtidigt blir hon förstås enklare att handskas med om man byter till ett mindre försegel redan vid ca 7 m/s, som på andra båtar. Med 2:an och rev i storen klarar en Ballad det tuffaste 'seglingsmässiga' väder.

Balladens däck är gjort i sandwichlaminat, medan skrovet är homogen plast. Enligt dåtidens broschyruppgifter ligger deplacementet på 3.300 kilo, men det var vad konstruktören kom fram till på ritbordet och stämmer som vanligt inte med verkligheten. Balladen ligger nog närmare 4 ton än 3,5 ton, och en del av vikten finns säkert i ett i överkant tilltaget plastlaminat."

Jokern sågs på den tiden som "ett specialritat strykjärn för kappsegling": snabb, modern, rymlig och snygg i linjerna. Jokern blev så populär, att den plagierades och svartbyggdes under både namnen Möre 30 och ÅH-kryssare, den senare i Danmark där det påstås att formarna så småningom hamnade. Efter konkursen startade dessutom tillverkningen igen i Arvika där Comfort 30 hade ungefär samma skrov men en annan överbyggnad.

Vad som skiljer Balladen från Jokern är att Balladen fått en inplastad blyköl jämfört med Jokerns järnköl. Balladen har större förpik och spegelvänd salong samt en skutlucka på rufftaket. Vidare saknar Balladens sittbrunn bridgedäcket och sittrumsbänkarna är förhöjda i bakre delen av sittbrunnen.

S/Y Kitalita

Det flesta Jokrar, men inte alla, var oerhört starkt byggda. Ännu hade man ju inte lärt sig att dimensionera plasten rätt, utan man tog alltsom oftast till "lite extra". "Kitalita" är inget undantag, friborden är 17 mm tjocka i vattenlinjen och i botten, vid hålet för loggen, var plasten över 50 mm tjock - så tjock att hålsågen inte gick igenom. Sammanlagt väger hon minst 500 kg "för mycket".

Kitalita startade sitt liv som halvfabrikat och sjösattes i Råå 1972. 1975 hämtade Lars Holmin (då Bergqvist) henne på lastbil och körde henne till sitt nya hem vid Tyresö Segelsällskap där han kompletterade utrustningen med en Wassasvärmare och, inte utan tävlingsframgångar, seglade henne fram till 1981 då klubbkamraten Kåre Frändh övertog henne. Det var också familjen Holmin som gav henne sitt nuvarande namn. Ordet är koreanskt, betyder "Längtan" och kom till i smaband med att paret adopterade ett barn från Korea.

Familjen Frändh förbättrade köksavdelningen, satte in en vattentank i förpiken och en septitank till toaletten, bytte Albin O22 kombin mot en Yanmar efter att ha fått in vatten i motorn via en trasig impeller och seglade henne i fem år innan hon blev för trång för en växande familj. Det var också Kåre som sågade upp luckan i sittbrunnen för att komma åt motorn, tidigare satt den väldigt illa till.

1986 köptes "Kitalita" av Sven-Erik Bogårdh, segelflygare i Hässleholm, där Niclas Rudbäck från Mariestad så småningom hittade henne. Niclas var på jakt efter en stabil långfärdsbåt och visste att Jokern kvalade in i den kategorin. 1990 seglade han hem henne till Mariestad där han och några kompisar byggde om henne till långfärdsbåt med bl.a. en sprayhood av aluminiumplåt och förstärkningar av den stående riggen och en redan stark kölinfästning (det var nu som elaka seglare började kalla henne för pansarkryssaren Potemkin).

Hur många sjömil hon seglat vet väl ingen, men under 90-talet har det bland annat blivit en resa till Medelhavet, en storm på Biscaya och två säsonger i Västindien. Efter hemkomsten till Sverige hamnade "Kitalita" på land och det var där jag hittade henne, den 1 maj 1998 gjordes affären upp och under hösten transporterade jag henne till den gamla textilfabriken i Tidan där som en välbehövlig totalrenovering inleddes.


Modifierad 3-plansskiss av Ballad.

Tidigare ägare


Sjösatt 1972
1975-våren 1981
 
Våren 1981-860630
860630-900315
900315-980501
980501-

Hembygge i Råå, Ove Andersson???
Lars Holmin (Bergqvist), Tyresö
Segelsällskap
Kåre Frändh, Tyresö Segelsällskap
Sven-Erik Bogårdh, Hässleholm
Niclas Rudbäck, Mariestad
Robert Axelsson, Skövde