Inledning
Mera om Jokern
Leverantörer (pdf)
Till salu
Sammanfattning
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011

2010 - Det blev ingen segling i år.

Nej, faktiskt har Kitalita stått parkerad hos Vänerprofil hela sommaren och bara spanat efter vad jag sysslat med. Lite oväntat efter det roliga fjolåret, men livet byter ibland riktning på de mest oväntade sätt.

Här var det dotter Sara som redan före nyår frågade om jag ville följa med henne till Malaysia på några veckor. Under många år hade vi gjort resor tillsammans och nu ville hon visa några av sina smultronställen. Det var inte svårt att säga ja, ja, ja.


Två "backpackers" en tidig morgon på ön Tioman. Vi skall lämna ön och resa mot regnskogen på Borneo efter en fantastisk vecka i ett semesterparadis där jag, bland mycket annat, passade på att ta dykarcert.

Lägger vi sedan till ett par veckor i Dalarna för att se om mitt hus och en vecka i Krakow tillsammans med min Inger, blev det ingen tid över till segling. Fast året började med att Inger och jag firade nyår i Italien:

Guide till Sorrento

För ett par år sedan tillbringade Inger och jag en nyårshelg i Pisa vilket var riktigt trevligt trots ett tämligen kyligt väder. Årsskiftet 09/10 upprepade vi bravaden och den här gången reste vi till Sorrento på sydsidan av Neapelbukten. Och det ångrar vi inte, på det hela taget var det här kanske den finaste vecka vi haft tillsammans - i klass med fjolårets segling till Danmark.


Vägen till Sorrento

Vi flög med Ryanair förstås och hyrde en bil av Hertz på Ciampino, det blev till min förskräckelse en svart Nissan Micra diesel som gått nästan 5 000 mil och som skramlade något alldeles förskräckligt, men som annars var fullt körbar.

Vi valde, åtminstone till att börja med, att köra SS7 Via Appia Nuova mot söder och fick se en god andel vindlande smala gator. Efter några timmar gav vi upp småstadslivet och tog oss upp på motorvägen. Och det var lika bra det, eftersom vi råkade in i en rejäl trafikstockning bara 15 km från Sorrento som gjorde att vi inte var framme förrän vid 19-tiden (och då hade vi redan lagt tid på att ta av på fel motorväg före Neapel, E30 är verkligen inte samma väg som E3).

Det blev mörkt innan vi var framme vid hotellet, Grand Hotel Aminta. Ett lyxhotell som vintertid lockade med halva priset på ett dubbelrum i annexet, 80 € med frukost. Mer än OK för det läget och den servicen. Hotellet låg på en höjd någon km söder om centrala Sorrento och bjöd på ett stort och fint rum med balkong och en fantastisk utsikt. Frukosten var överdådlig där kaffe och "sideorders" som ägg och bacon, beställdes direkt av bordskyparen - en sådan service har åtminstone jag aldrig haft.


Ett lyxhotell med utsikt och ****+ (klicka för större bild)

Hotellet höll med egen busservice ned till centrum, men det gick lika bra att gå (ned i alla fall) längs en brant, gammal, stenlagd väg. Sorrento är en väldigt trevlig, vacker och lagom stor stad att bo i med ett stort juldekorerat torg med flera caféer, två hamnar och en äldre stadsdel fylld av restauranger och butiker - mycket turistiskt förstås, men ändå charmigt. Lyckligtvis hade vi inte så många turister att trängas med vid den här tiden på året, sommartid måste det vara ett rent helsike att ta sig fram här.


Inger på väg ned mot centrum av Sorrento. På kartan hittar man sådana resmål som Napoli, Vesuvio, Pompei, Capri, Positano och Amalfi.

Sorrento ligger dessutom perfekt till. Runt staden hittar man nämligen ett stort antal resmål av högsta klass, vi avverkade fyra av dem och drog nytta av de goda kommunikationerna i form av bussar, båtar och ett smalspårigt pendeltåg in mot Neapel kallat Circumvesuviana:

  • Neapel
  • The Amalfi Drive
  • Pompeji
  • Capri

Neapel är en larmande miljonstad med trånga gator och ett intensivt folkliv. Staden liknar inget annat och måste helt enkelt upplevas in på bara kroppen. Vi tog en halvtimmes båttur rakt över bukten, vandrade förbi Castel Nuovo och världsberömda San Carlo-teatern upp längs den stora affärsgatan via Toledo där vi hittade fantastiska Galleria Umberto I och Piazza Dante där vi stannade för att äta creps. De stora kyrkorna var tyvärr stängda så vi fortsatte genom den gamla staden mot järnvägsstationen och tog pendeltåget hem på kvällen (Circumvesuvianan har en egen ändhållplats strax intill den stora stationen).


Typsik gata i Neapel centrum

Det var i Neapel som pizzans uppfanns i slutet på 1800-talet, speciellt pizza margherita med mozzarella, tomat och basilika, som representerar italienska flaggans färger i rött, vitt och grönt. Vi letade oss fram till en liten pizzeria på en bakgata, här fick vi pizza med vin ur 0,5 liters vattenflaskor för 4,50 € per person, fast då fick vi först gå genom köket. En upplevelse.

The Amali Drive är den där fantastiska vägen som är känd från inte bara James Bond-filmer utan också från otaliga andra filmer och böcker. SS163 går från Sorrento till Amalfi och har 2000 år gamla anor, ursprungligen byggd av romarna. John Steinbeck, som brukade komma hit på 50-talet, påstod att vägen var "carefully designed to be a little narrower than two cars side by side."


Positano, en del av UNESCO:s världsarv (klicka för större bild)

Vi tog bussen från Sorrento, tillbaka förbi hotellet (!) upp mot Sant'Agata och över bergskammen ned längs vindlande vägar mot sydsidan, förbi den djupa viken Vallone di Furore till Positano, den mest kända av alla de romantiska städerna - och förstås en del av UNESCO:s världsarv. Här vi klev av bussen och vandrade de branta trapporna ned mot stranden. De flesta affärerna var stängda, gatorna närmast folktomma och solen stekte från en klarblå himmel - vi käkade glass och kände oss gynnade. Vi tog nästa buss mot Amalfi där vi fick en halvtimme innan bussen gick tillbaka hem igen - den näst sista bussen för dagen. Det gällde att se upp, bussarna slutade gå tidigt, det var ju nyårsafton.


Vesuvius, Europas mest farliga vulkan! Pompeji ligger
på sluttningen precis i den högra bildkanten.

Till Pompeji tog vi pendeltåget, stationen ligger bara 200 meter från entrén. Den gamla staden grundades på 500-talet f.Kr., blev romersk 89 f.Kr och byggdes ut till en betydande handelsstad rik på ståtliga hus och konstverk. År 79 som Vesuvius fick ett stort utbrott och begravde staden i aska. Men det värsta återstod, just när folket försökte rädda vad som räddas kunde, rullade ett moln av överhettad gas, aska och halvsmält sten ner längs sidorna på berget, ett så kallat pyroklastiskt flöde, och släckte ut allt liv. Inte förrän år 1748 återupptäcktes staden och fortfarande pågår utgrävningarna. Forum, de romerska baden, ett antal hus och några villor är anmärkningsvärt väl bevarade.


Huvudgatan i Pompeji. Lägg märke till hjulspåren (4 fot 8,5 tum), samma bredd som dagens engelska järnvägsspår. Nedan det dödliga rökmolnet från Vesuvius.

Den bästa utflykten av dem alla, till Capri, tvingades vi spara till sista dagen eftersom hårda vindar stoppade all båttrafik (varvid åtskilliga nyårsfirare blev fast på Capri). Ön ligger längst ut på halvön, en halvtimmes resväg från Sorrento med snabbfärja. Och vilken fantastisk ö, alla förväntningar uppfylldes. Otroliga utsikter, trånga gränder, lyxvillor, ett kloster och härliga bussar byggda i skala 1:1,5.

Namnet Capri kan spåras till grekerna, som var de första som bosatte sig på ön, Senare flyttade kejsar Augustus hit och byggde flera palats. De första moderna turisterna kom på 1600-talet och ön har sedan dess invaderats i allt högre grad, idag företrädesvis av amerikaner. Anda kändisar som Friedrich Alfred Krupp, Maxim Gorkij och svenske socitetsläkaren Axel Munthe har ägt villor här, idag heter kändisarna Gracie Fields och Mariah Carey. Munthes villa St Michele är lite speciell, den byggdes på 1890-talet intill resterna av en av kejsar Tiberius villor, har ett örnnästes läge och blev en känd plats för dåtidens celebriteter, inte minst drottning Victoria av Sverige. Innan Munthe 1949 avled hade han testamenterat villan till den svenska staten och nu är den öppen för besök.


Capris västkust med via Krupp, finansierad av just
industrimannen Friedrich Alfred Krupp
(klicka för större bild)


Capris östkust och utsikten från pation på Axel Muntes
villa San Michele. (klicka för större bild)

Vi hann med att fira nyår i Sorrento, en stillsam fest på balkongen med bröd, ost och vin ur pappförpackning - hotellet ville ha 130 € per person exklusive dryck och det ligger liksom över vår budget (vi satsade på en egen praktmiddag på den fina restaurangen L'Abate istället). Väl före nyårsslaget gick vi till hotellets bar, tog oss ett par glas, satte på oss hattar, räknade ned sekunderna och beundrade raketerna nere i Sorrento och tvärs över bukten.


Nyårsmiddag på balkongen

Hela tiden hade vädret varit växlande, ena stunden strålande sol och 18 grader varmt, andra stunden allt från duggregn till hagel. Vi klarade oss alldeles utmärkt och tänkte ibland på vännerna därhemma som led av -20 grader och snöstorm.

I trädgården växte apelsiner, clementiner och citroner - det var bara att plocka. Inte minst gjorde vi det inför hemresan. Flygplanet skulle gå kl 1010 från Ciampino, så vi satte klockan på väckning till 0215, klädde på oss, fick ett frukostpaket i receptionen där vi lämande nyckel innan vi satte oss i bilen och stillsamt körde mot Rom, först längs den trånga kustvägen ut mot Casellammare och sedan på motorvägen.


Proviantering inför hemresan

Vi hade räknat med sådär fyra timmars körning. Vi stannade några gånger på vägen och låg bra i tiden när vi i gryningen närmade oss Rom - vilket var en evig tur. Det var rätt svettigt att hitta rätt vägar mot Ciampino och det var åtskilliga som tutade när jag tvingades byta fil i sista ögonblicket, man kan inte direkt påstå att avfarterna är särskilt bra skyltade.

Vi kunde tanka i lugn och ro och jag lämnade tillbaka bilen precis när Hertz öppnade kl 08. Det var förstås kö till bagageinlämningen, men vi hade ju gott om tid - trodde vi. Tills vi upptäckte kön till säkerhetskontrollen, det kanske räcker med att säga att det var åtskilliga som missade sina flighter och att vi hade 10 min till godo vid gaten.

Om vi kommer tillbaka? Självklart. Maj eller september skall vara de bästa månaderna...


Och hemma i stugan i Sunnansjö var det -32 grader
ute och +3 grader inne.

 

Robert Axelsson

 


http:/www.kitalita.se