Inledning
Mera om Jokern
Leverantörer (pdf)
Till salu
Sammanfattning
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010

Gott Nytt År
(6 januari 2008)

Tog det slut redan? Jullovet. Det hann ju knappt börja. En dag i Stockholm, några i Västerås, en vecka i Dalarna och sex dagar i Pisa. Pisa, Italien? Tja, varför inte? Ryanair ger oss en unik (men säkert övergående) möjlighet att resa dithän vi vill över en helg. Förutom det lutande tornet bjuder den här lilla staden goda möjligheter att besöka både Lucca och Florens. Vi hade fullt upp och fick en mycket trevlig tid med nyårsmiddag på Ristorante Cagliostro. Fast helst skulle man ju segla hit…

God mat i Pisa

På nyårsafton avgavs två nyårslöften: Att sluta köpa godis och att ta tag i projektet med nya krafter. Jag har startat så försiktigt under hösten med bland annat nya teakbitar i peket, en teaksarj runt ett av handskfacken och en mindre ombyggnad av belysningen. Och så har jag hittat en plats för det fina Lagunbordet. Men nu får det bli fart på allvar. Närmast skall britsen i förpiken förlängas och en sprayhood ordnas.

Inger brukar ibland klaga på att jag ligger så långt fram i all planering och det skall erkännas att sommarplanerna redan börjar ta form. Allt pekar på att jag stannar i Vänern ett år till och att jag börjar med ett par veckors ”gubbsegling” med kompisar innan jag släpper ombord Inger - vilket i sin tur beror på att hon skall åka på semester till Kreta med sin far…

PS. Volvos problem med impellrar tycks vara mer än bara ett illasinmnat rykte. Så här såg min impeller ut efter en säsong och bara drygt 50 timmars gång. Undrar var den saknade delen finns, i värmeväxlaren?

Slask och mörker
(7 februari 2008)

Den här vintern har varit mer än lovligt mörk i Västergötland, den lilla snö som fallit har snabbt runnit bort. Bättre är det hemma i Dalarna där vintern är mer ärlig, jag ser fram mot sportlovet. Nyårets stora planer på att jobba med Kitalita då? Ja. de har väl inte riktigt infriats. Ett oväntat inhopp som redaktör på tidningen Segelflygsport stjäl mycket tid.

En eller två kalla kvällar i veckan har det ändå blivit i Mariestad. Sakta håller jag på att foga ihop de sista bitarna i det pussel som skall bli salongens innertak. Tunna fanerskivor täckta med galonmatta som skall hållas på plats av mahognylister med ”mahognylådor” över alla dessa muttrar och bultskallar från vinschar och avlastare. Ingemar har snart slut på sitt lager av mahogny och jag vågar inte tänka på vad hans sluträkning stannar på.

 
Till vänster: Vattentank och batterier. Till höger: De sista delarna på innertaket.

En del tid har jag också lagt på styrbords vattentank som visade sig läcka, eller också var det bara slangen? Jag har i alla fall först skruvat isär och sedan monterat ihop styrbords brits. I samma veva upptäckte jag att länspumpen var felkopplad till sin nivåvakt, nu verkar den fungerar – har testat genom att slänga den i en vattenhink. Arbete pågår också med att förlänga britsen i förpiken. Däremot är det väldigt segt att få aluminiumröret till sprayhooden bockad, hantverkare kan verkligen vara ett problem…

Snart vårdagjämning
(9 mars 2008)

Visst är våren på gång, så sakta. I torsdags hade vi strålande sol och +9 i Västergötland, fast på onsdagskvällen snöade det och idag är det förstås mulet igen… Den här helgen är kvinnofri, så det har blivit en hel del gjort på Kitalita. I fredags var jag hos en kompis och limmade galon på takskivorna, igår har jag sett över och gjort rent motorrummet. Den där luriga slangen till varmvattnet fick en extra slangklämma.

Idag har jag haft hjälp av Bengt Franzén med att fixa sådant som man måste vara två till – som till exempel att skruva fast lösa teakdelar i peket. malla in mahognylisterna i taket akterut, justera in aluminiumröret till sprayhooden, höja vattenlinjen akterut och montera backventilerna i självlänsarna. Nästa vecka är det Dan-Ivars tur att vara behjälplig, då står masten på programmet med ny antenn, mastkrage, vindmätare, ny belysning, nya elkablar, ankarbelsyning och så vidare.

 
Anders Ahrén tipsar om hur man kan få motorluckan tät och så börjar taket ta form också akterut (lattor kan användas till mycket)

 
Plastning av sarg till motorlucka på TTC och så höjer vi vattenlinjen

Under tiden har schemat givit mig möjlighet att lägga några timmar på TTC i Tibro med att lacka och betsa ännu fler trädetaljer, bland annat bordet nere i salongen, samt att plasta en ny ram till motorluckan. Luckan sågades en gång upp direkt i plasten inför ett motorbyte och har sedan dess varit ett ständigt bekymmer, den gamla tätningen höll inte längre och så var där alldeles för många skruvhål - dom skall bort!

- Färdig snart?
(kl 18 den 27 april 2008)

Det rör på sig i Vänerprofils magasin, under den senaste varma veckan har flera båtar fraktats ned i hamnen och sjösättningarna har börjat. Under 1 maj helgen lär mastkranen vara fullt upptagen.


Visst blir hon blank och fin!!

Också Kitalita har börjat röra på sig. Under mars-april har jag lagt in en slutspurt, i själva verket en slutspurt för hela projektet. Trots att hon seglade, och seglade väl, förra sommaren var hon långt ifrån färdigrustad. Men om några veckor kan jag, efter 10 års arbete, påstå att nu, äntligen, är hon klar. Nästan i alla fall.

I går jobbade jag och Dan-Ivar med masten. Den fick en hel windex, en Raymarine vindmätare samt en Hella däckstrålkastare på 50 Watt – den gamla traktorstrålkastaren bestod av en röd rostklump. Det bästa med Kitalita var annars de gamla elledningarna. De har klarat åren i Västindien överraskande bra och efter byta av glödlampor fungerade alla lanternor – kombilanternan i masttoppen fick LED-lampa. Mycket otypiskt faktiskt, Kitalita har sällan samarbetat. Däremot blev det ingen ny en ny VHF-antenn i år, hålet var för litet eller antennen för stor. Över en pizza frågade förresten Dan-Ivar om projektet varit värt allt arbete? Tja, jag skall svara i höst…

 
Ovan till vänster: Det gamla röret till Windexen hade ärgat fast, vi fick borra bort det. Ovan till höger: Taket har fått ny klädsel och pentryt en låda över instrumenten.

Det har också varit mycket vårpyssel med att täta Kitalita, alla skruvar i däcket har fått heltäta epoxipluggar. Likaså den modifierade luckan till motorummet. Taket längst akterut har blivit riktigt fint, en sprayhood är under tillverkning och så har jag beställt LED-belysning till sittbrunnen.


Motorluckan får en ny sarg.

Annars har mycket tid lagts hos gymnasiets träprogram, de sista träbitarna samt det fina bordet skall putsas, betsas, lackas, slipas, lackas, sicklas och lackas igen. Att jag inte fick ordning på den halvmatta ytfinishen gjorde inte livet lättare. En ny spruta lade på lite för tjocka lager så att ämnet som ger den matta ytan hann sjunka till botten under torkningen vilket gjorde ytan flammig.

Överbyggnaden är polerad och klar, bara inoljning av teaken återstår. Idag har jag polerat färdig friborden. I morgon hinner jag med att måla färdigt golvet i sittbrunnen på det att färgen hinner torka till den 7 maj så jag beställt sjösättning.

Just helgen skall jag tillbringa med rensning av en hallonhäck i Dalarna och med målning av huset – det finns liksom olika intressen att hinna med…

- Vi åker ut till helgen
(28 maj 2008)

Det har varit lite segt att komma ut på vattnet i år. Prioriteringar, besök hos min käresta etc har kommit i vägen. Men till helgen blir det äkta premiär, Inger kommer på fredag eftermiddag och vi drar ut på Vänern så fort vi kan. Sol och lätta vindar väntas.

Kitalita ligger redo sedan länge. Sjösättning och påmastning gick helt utan problem – och ser man på, samtliga lanternor lyste som de skulle, till och med och däcksbelysningen.


Sjösättning till en spegelblank vattenyta

Förhoppningsvis har jag lyckats få henne tät också. Motorluckan är rejält fastsskruvad och det knep jag använt för att täta mastgenomföringen vågar jag inte nämna offentligt – men det ser ut att fungera. Högt på önskelistan stod också en förlängning av förpiken, det har jag ordnat med en fällbar skiva och en snygg kudde. Det skall bli intressant att se om det fungerar i verkligheten.


Förlängd förpik. må det fungera!

Inga problem? Jodå, sprayhooden är ännu inte klar. Vindinstrumentet hade slutat fungera, men det går förhoppningsvis på garantin. Gardiner saknas liksom diverse säkerhetsprylar, däremot har jag köpt en livflotte i påse. Fast den blir hemma till helgen…

I väntan på Bengt
(29 juni 2008)

Hönsäters hamn är inte så dum. Ja, det heter alltså Hönsäters hamn, fast den ligger i Hällekis. Hällekis gamla hamn ligger en bra bit väster om dagens samhälle, precis vid bygdens camping. Knappast ett bra val för ett djupgående segelbåt i sydvästlig vind.

Själva Hällekis samhälle domineras idag av resterna av en mäktig cementfabrik som lades ned 1978. Utöver fabriksområdet, där det idag tillverkas djurfoder i stor skala, finns här minnen från 100 års bruksverksamhet inklusive rader av hus från ett lyckligt 1950-tal och Falkängens hantverksby med ännu äldre hus. En affär öppen alla dagar 08-21, en skola, en idrottsplats, ett bruksmuseum, ett servicehus, en pizzeria, Carinas bar & kök och Kinnekulle i fonden fulländar bilder. Inte illa alls.

Idag skall jag ta den gamla järnvägen , Kinnekullebanan, tur och retur till Lidköping och kanske gå tillbaka 7-8 km hem från Trolmen. Allt i väntan på Bengt Franzen, en av mina seglarkompisar.


Midsommar vid Hagge
Enligt traditionen hade sommarlovet inletts med gräsklippning i stor skala och midsommarfirande i Dalarna. Men nu är Inger på Kreta med sin pappa och jag och några kompisar passar på att ”gubbsegla”.

Det började med att Dan-Ivar och jag lämnade Mariestad i rejäl vind, byar över 10 m/s. Med revad stor gick Kitalita som tåget upp mot Kalvöarna – och backventilerna i självlänsarna tycktes fungera. Dagen därpå hade vinden försvunnit, vi fick gå för motor hela vägen till Ekenäs på Värmlandsnäs…

En titt på Vithall, det där gamla fisketorpet mitt i Lurö skärgård, slutade mindre lyckat. Vänern är grund och Kitalita tämligen djupgående – ja, resten kan ni förstå själva. Vi tog också en titt på den strandade restaurangbåten från Lidköping, den som snart ligger som ett vrak strax söder om Stånguddens fyr på Lurö efter att den slitit sig under en ljusskygg bogsering mot Karlstad.


Ännu ett vrak till de många i Vänern

Dan-Ivar lämnade i Hönssäter och nu väntar jag alltså på Bengt Franzen. Inger kommer ned till Vänern om några dagar, kanske lagom tills värmen kommer? Ännu så länge har vi inte någon sommar att tala om. Solen lyser ofta över sjön, vi har undgått allt regn den senaste veckan men det är kyligt i luften och vattnet håller bara +13 grader.

Inger och jag har varit ute ett par helger under försommaren och Kitalita fungerar bättre och bättre. Förlängningen av förpiken blev lyckad, men madrassen är nog väl tunn, får ta tag i det i vinter.

Jag fick igång vindinstrumentet efter att det besökt Raymarine, nu fungerar det men visar 150 grader fel. Får ta tag i det i vinter också. Sprayhooden är försenad och gardiner saknas fortfarande, men de skall komma snart. Liksom Inger – och värmen?

- Men den där muttern sitter ju löst!
(23 juli 2008)

Om vi har tur kommer värmen till veckan. Hittills har vi haft samma väderläge under hela sommaren, en ”droppe” kalluft har hängt ned från polarfronten och täckt Skandinavien ned i grunden kallt (och labilt) väder om än med fin sikt. Utmärkt för segelflygaren, men mer tveksamt för den som gillar att bada.

När solen skiner bildas cumulusmoln över land. I sommar har de här molnen alltför ofta vuxit sig stora och givit regnskurar. Kusterna, liksom Vänern, har klarat sig hyfsat undan och solbrännan har djupnat – men det är kallt om nätterna och vattentemperaturen har legat stadigt vid 16-17°.

Sammanlagt har det hittills blivit dryga tre veckor ombord, några dagar med kompisar, två veckor med Inger och några dagar på egen hand. Jag och Inger började med att segla till Dahlbergså (passand eftersom Inger heter Dahlberg i efternamn). En trevlig segling till en trång hamn som vi nog lämnade lite för snabbt.


Hällristningar och en trång hamn i Dahlbergså.

Just nu ligger vi vid Löfbergskajen i Karlstad. Inger har varit en kortis med buss hem till Västerås och ikväll blir det hamnfestival.


Broöppning in till Karlstads inre hamn.

Solen strålar och om vädret håller sig fortsätter vi västerut till via Åsundaön till Liljedal. Om en vecka skall vi vara tillbaka, ett snabbt Stockholmsbesök hos våra barn väntar liksom Dan Andersson-veckan i Dalarna.


En vacker kvinna rensar regnbågslax, vi hann nästan äta färdigt innan regnet kom

Borsett från att sjövattenpumpen vägrar fungera (det var en billig pump som jag i ett svagt ögonblick köpte på Biltema) och att fotogenlampan fick ett sammanbrott och sotade ned delar av taket (tur att man inte är kolerisk) har allting fungerat över förväntan. Igår fick jag till och med varmvatten utan att köra motorn. Jag börjar få koll på hur Kitalita fungerar – och hon är verkligen i en klass för sig om än lite svårdriven i svaga vindar.

Fast det var det där med regnet. Sprayhooden är ännu inte klar så nedgången blir alltid blöt och så har hon läckt från bultarna till grabbräcket. När vi fick det där riktiga störtregnet i Spiken droppade det rejält. Ingemar, min snickare från Lidköping som har ett sommarhus på Kållandsö, besökte oss i samma veva och inspekterade hur inredningen blev:


Ingemar på besök

- Du lade väl mellan massor med ”smack”, frågade han.
- Jadå, massor med sikaflex.
- Och drog åt muttrarna efteråt?
- Javisst, så dum är jag väl inte. Eller? Men sablar också, de sitter ju alldeles löst…

- Robert det droppar från taket
Gästskribent: Inger Dahlberg

…ska jag ta fram en skål eller din gamla t-shirt? Är det inte sjöväder på radion snart? Kanske säger dom att regnvädret ska avta i morgon men till dess hinner jag klå dig några gånger i kortspel! Nej! Du får inte använda disktrasan till att torka av trappsteget!”

Han försöker pigga upp mitt humör med att baka en morotskaka. Ugnen fungerar verkligen bra även om det inte finns någon inställning av grader och jag får nybakat bröd till frukosten. Kakan ser färdig ut och tiden stämmer – vi tar ut den. Robert vänder på formen men oj, den for i golvet! Äh, inte så farligt säger han men jag utropar usch och fy! Där har vi gått med fötter som tidigare penetrerat ”andexkrementer”! För husfridens skull skär han bort en del av kakan och sedan avnjöt vi den och det var mums!

Resan började med bryggsegling i Mariestad eftersom det blåste väl mycket för att gå ut och jag ville ju inte bara åka till någon ”tallö” som Skeberga eller Lindökroken… Det blev riktigt mysigt med god kycklingsallad och sedan musik från parken med kända artister. Vi var för snåla för att betala in oss och vi kände oss nästan unga på nytt där vi låg på gräsmattan utanför med en var sin flaska cider i handen.

Dag två blev en heldagssegling men det gick bara bra och vi kunde segla så gått som hela vägen ända fram till Kristinehamn. Vi var förstås hungriga när vi kom fram och vi satte fart på grillen så fort vi lagt till. Men där blev det en stor kamp om födan. Grillen och matplatsen hade ett avstånd på ett par meter och måsarna tyckte sig ha samma rätt som vi till ett grillspett. Vi fick äta med tallrikarna i knäna och vinglaset balanserande bredvid men gott var det. Vi tog en promenad efter maten och hamnade i Ölme handelsbod där vi fick en intressant redogörelse av lusseasken mm.


Lusseasken i Ölme handelsbod

Dag tre gick vidare mot Värmlandshållet och vädret verkade inte bli något vidare så vårt mål blev ön Nabben som är karlstadsbornas utehamn. Det var en hel del båtar där redan och högljudda barn och vuxna som lekte brumbrum med sina båtar. Nåväl, vi hade klarat oss i land från åskväder i alla fall. Kylen var fylld med mat och det fanns böcker men när man skulle gå på hemlighuset var det bäst att ta med en klädnypa. Fy för mulltoa!


Nabben

Dag fyra. Kunde det inte bli fint väder snart! Jag vill bada!! Det går bra, sa Robert men termometern visar fjorton grader i vattnet. Inget bad men på med täckjackan i stället. Fast inne i båten var det varmt för det mesta dock inte när man skulle krypa ner och sova i förpiken. Lakanen kändes som isflak fast det blev förstås varmt så småningom och sömnen var utmärkt bra.

Dag fem åkte vi för motor till Karlstad och även denna dag jagades vi av ett oväder som såg ut att innehålla åska men vi klarade oss från detta och fixade både tankning och broöppning. Vädret blev så bra att vi bestämde oss för att äta ute i sittbrunnen och Robert hade inhandlat en fin regnbågslax. Men precis när vi skulle ta den första tuggan kom regnet och det var bara att ta med allt så fort som möjligt in i båten och det smakade fortfarande utmärkt.

Snopet uppbrott från Liljedal

Äntligen! Äntligen har sommarvärmen kommit! Efter att avnjutit tillräckligt många dagar av hamnfestivalen i Karlstad gled vi ut på Vänern igen. Ett tag funderade jag på att försöka övertala Inger att stanna till slutet av veckan och lyssna på en av mina gamla idoler, Lalla Hansson, men övergav idén. Bäst att inte fresta lyckan för hårt. (Lalla Hansson? Ja, han som sjöng i Fabulous Four? Kommer någon ihåg ”Puff The Magic Dragon" eller ”Anna och mig”? Senast jag såg honom var vid koloniplan hemma i Sunnansjö år 1964, men det blir väl fler tillfällen…)

Nåväl, vi gled alltså ut på Vänern, passerade Nabben igen ochrundade Hammarön med mål Åsundaön. På vägen passerade vi inte långt från fundamenten till de nya vindkraftverken – en bogserbåt med betonglastbil på släpet kom väldigt nära. På Åsundaön ligger Grums fantastiskt fina utehamn komplett med badplats, klubbhus och bastu – och tyvärr med mängder av otyg som mygg och bromsar. Det var rena invasionen.

Bryggan vid Åsundaön

Bad bland getingar och mygg

Vi överlevde natten men fortsatte snabbt vidare mot Liljedal – och här fann vi lugn, åtminstone en stund. Minnen finns kvar av ett brukssamhälle med stora glashyttor – av vilket bara ruinerna står kvar. Solsken och långpromenader. Goda historier och unika flaskor hos guiden Leo Wenzel. Och varmt i vattnet! Närmare 25 grader.

Tillfredställelsen var stor – ända till fredag morgon. Då ringde telefonen. ”Hej. Är det du som har en blå Audi parkerad i hamnen i Mariestad.” Jodå, så var det ju. ”Synd. Jag har min bil bredvid din och vi har fått bilrutorna sönderslagna under natten”.

Ett gäng ungdomar hade drivit omkring i Mariestad och roat sig. Den som försökt att nå fram till sitt försäkringsbolag genom telefonkön från en ort med Liljedals dåliga mobiltäckning kan föreställa sig mitt humör den dagen…

Min gamle tävlingskompis från Mariestad, Roland Landemark, hjälpte mig med att tejpa över de trasiga rutorna. Så småningom fick jag bilen bogserad till glasjouren och ilskan lade sig sakta. ”Vi måste väl segla hem?” ”Ja, men vi väntar tills i morgon.”

Så blev det, en natt till i Liljedal och en övernattning i Otterbäcken (med lukt från toatömmningen och med alla affären stängda – utom en vägkog av enklare typ. Synd, det skulle kunna vara ett trevligt resmål).

Bilen fick tämligen snabbt nya rutor och det blev ytterligare några seglingar innan sommaren tog slut. Den bästa var nog i början av september då Inger föreslog att vi skulle segla tillbaka till Hönsäters hamn, bara för att det var så trevligt där. Och det var det.

Hällekis hamn

Kall vinterförvaring

Ja, så var 2008 års säsong slut. Nu hade jag inte längre råd att förvara Kitalita varmt, så efter avmastning och upptagning kördes hon in i Vänerprofils kalla hamnskjul längst ut i hamnen i Mariestad. Plåtväggar och stora portar med stora glipor garanterade samma temperatur inne som ute.

Nu blev det nya rutiner, motorn skulle förberedas för vintern, alla ventiler ställas halvöppna och toaletten fyllas med glykol. Med hjälp av lite försiktig tryckluft tömde jag också varmvattenberedare och vattenpump.

Säsongen tar slut

Den enda trösten var att det gick att koppla in elström så jag lät ett par 60 W glödlampor lysa för att hålla bort den värsta fukten och den värsta köldchocken.

Jag började glatt att tvätta och vaxa babordssidan, men tappade snart arbetslusten. Och eftersom vintern stundtals var riktigt kall blev det inte mycket gjort ombord vid det fåtal gånger jag besökte henne.

Robert Axelsson

 


http:/www.kitalita.se