Inledning
Mera om Jokern
Leverantörer (pdf)
Till salu
Sammanfattning
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009

- God fortsättning
(7 januari 2007)

Så var jullovet slut – och jag kan bara konstatera att Kitalita måste ha känt sig ensam under de här två veckorna. Inte en enda timmes sällskap har hon fått. Nej, hela lovet har tillbringats hemma i Dalarna där Inger och jag långsamt håller på att få ordning på mitt hus, bland annat har jag monterat in en ny duschkabin, en ny köksfläkt och ett riktigt larmsystem.

Fast visst har jag tänkt på Kitalita, några timmar jag har faktiskt lagt på att skissa på targabågen och på att polera mantågsstöttorna. Strax före lovet lade jag också en dag på att besöka Ö-Metall på Hönö där jag beställde nya rutor - tonade med karm i aluminium och rostfritt.

Nu är det dags att sätta fart!!!

- Nu måste du måla masten också
(5 februari 2007)

- Du kan ju inte ha en så ful mast till den båten, påstår Ingemar Nyman elakt. Den skall vara gräddvit, det blir vackert. Ingemar är långseglare från Skövde och dessutom lärarkollage i Tibro. Vafalls, duger inte masten? Nja, den är väl inte alltför vacker precis. Gul och lite sliten. Men inte kan man väl lägga kraft på det? Och finns det verkligen färg som klarar alla vridningar och påfrestningar. Förhoppningsvis inte...

Också i övrigt har vintern varit händelserik. Till exempel söndagen den 14 januari, då stormen Per drabbade Mariestad med full energi. Ute vid Fjellmans yrde fasadplåtar och stora sjok isolering runt huset och inomhus yrde dammet. Räddningstjänsten spärrade av området och det var förstås just den helgen jag hade tagit ledigt för att jobba heltid med båten. Skådespelet var intressant att skåda, men kom lite olägligt.

 

Ty nu är det något av en slutspurt som pågår. Torsdagen den 25 januari var särskilt intressant. Samma kväll körde jag igång både ankarspel och kartplotter för första gången. Ankarspelet känns riktigt lyxigt med brytare akterut och en fjärrkontroll i fören – fast om jag skall vara ärlig, har jag ännu inte köpt någon kätting. Raymarines kartplotter var den sista delen i instrumenteringen, den kompletteras av logg, ekolod, vindmätare och en GPS-mottagare i ett Seatalknätverk. Dessutom finns ett framåtseende ekolog, en Echopilot, och en extra GPS, en gammal hederlig Garmin 95 med stora siffror som jag köpt på eBay. Också den nya Sailor RT4801-radion är igång, den är också köpt på eBay förresten.

Arbetsbelysningen i lokalerna är väl inte den bästa, men ändå har jag hunnit med att sätta tillbaka diverse bortmonterade pollare, knapar och andra beslag. Luckan till motorinstrumenten sitter på plats liksom duschen (om än inte testad). Däremot får mantågsstöttorna vänta till helgen, där måste jag ha hjälp.

Någon ”targabåge” bak för solcellen blir det inte. Stefan Regnström skall ut och långsegla och har slut på all tid så det får bli prylar från Noa istället; ett 80 mm radarstativ med solpanelhållare och plats för både GPS- och VHF-antenner.

Och så har jag fått en påminnelse om att mitt projekt är tämligen blygsamt jämfört med vad andra pysslar med. S/Y Nybygget är väl ett av de värsta (www.toan.se) men Gun och Gunnars Björklunds Allegro 33 kommer inte långt efter. Paret har seglat tillsammans under många år och bl.a. besökt Shetlandsöarna i en Vega. Inger och jag besökte deras prydliga bygglokal en mörk eftermiddag i januari och blev mäkta imponerade. Recept: Man taget skrovet till en Allegro, hyr en del av en ladugård, bygger en bygglokal komplett med värmepanna och sätter sedan igång att såga i överbyggnaden efter egna idéer…


Jo, men sittbrunnen var ju för stor förut…

PS. En annan stor vinterupptäckt är Pizzeria Amigos mexikanska kycklingkebab.

- Du kan komma in om 14 dagar
(4 mars 2007)

- Du kan komma in om 14 dagar, sa Anders på Hamnmagasinet en mörk februarikväll. Jag hade lite vagt pratat om att ta in Kitalita i hans verkstad för att måla halkmönster och bottenfärg. Men inte hade jag tänkt att det skulle bli just nu, snarare någon gång i en avlägsen framtid – i maj eller så.

I slutet av februari hade jag lagt halva sportlovet och ett antal onsdag eftermiddagar på projektet (ett särskilt tack riktas härmed till skolans schemläggare) och tämligen oväntat fått en hel del gjort. Det elektriska blir allt bättre i ordning, särskilt sedan jag skaffat en bättre lödpenna. En Raymarine ST2000 autopilot är införskaffad och monterad, genuavinscharna sitter på sina platser, doradoventilerna har fått en omgång autosol, teakräckena har fått sin teakolja, mantågsstöttorna är riktade och monterade och luckan till ankarboxen är fastskruvad (och tappade förstås passformen i hastigheten).

 
Ny autopilot och gammal seglare, Bengt Franzén.

Däremot misslyckades jag helt med att hitta mina omsorgsfullt gjorda epoxipluggar, de pluggar där jag skulle skruva mina avlastare. Grabbarna på lackeringen hade spacklat över dem för att det såg så fult ut och med hjälp av bilder försökte jag hitta placeringen. Men tyvärr hamnade de nya borrhålen någon cm fel. Jag får väl göra nya pluggar under veckan.

Sprayhooden är ett kapitel för sig själv. Niclas hade byggt en hiskelig, men ändamålsenlig sprayhood i aluminium. Länge funderade jag över hur jag skulle kunna få ordning på den, men problemet löste sig själv. Jag hade flyttat den till jobbet och där var det någon nitisk vaktmästare som helt sonika körde den till skroten.

 
Till vänster den gamla sprayhooden just innan den försvann.

Därmed fick jag hitta en ny lösning, och det får tillsvidare bli en helt traditionell sprayhood i tyg. Det sitter ju ett bra grabbräcke i rostfritt stål över främre delen av sittbrunnen så det blir lite pyssel att få ihop det så att det blir snyggt. Jag har gjort en prototyp med ett kopparrör som jag bockat, få se om den får godkänt.

Ty på tisdag kör Björn Kitalita till Hamnmagasinet och dit kommer Gert Alexandersson för titta på mitt förslag till sprayhood, han skall dessutom bygga om peket så att det fungerar med ankarspelet. Under veckan skall jag också försöka hinna med att maskera, måla och fixa mina kära epoxipluggar.

- Glad påsk!
(6 april 2007)

Det här skrivs under några lata dagar i Dalarna, en vecka tillsammans med Inger och goda vänner. Nere i Mariestad väntar Kitalita på slutspurten. Jag har ju länge klagat på att allting tagit så lång tid att ordna, men nu faller faktiskt bitarna på plats en efter en – inte sällan tack vare snälla kompisar. Mantåg, rails, avlastare, grabbräcke, pushpit (snyggt svetsad hos Stefan R), ventilatorerna, den häftiga radarstolpen från Noa, tätningslister från Araos Industripartner i Västerås, etc. Jag har till och med börjat limma ihop navigationsbord och sätta trälister i nedgången.

Radarstolpen var ett riktigt pussel, men det gick att få ihop delarna och det ser faktiskt inte så illa ut. Fast det höll på att gå illa, den var ju inte så lätt att hantera på egen hand och när jag skulle släppa ned den för att montera radar och solceller halkade spännbandet och masten föll med ett brak – missande en husvagn med några centimeter. Tur att det bara blev ett litet märke på akterspegeln och tur att ingen var i närheten och såg eländet…

 
Radomen under montering och på plats

Fast allra gladast är förstås Anders i Hamnmagasinet som snabbt skriver nya fakturor efter mina återkommande inköpsresor. Hos Anders bottenmålade John för övrigt Kitalita samtidigt som jag målade halkmönster, tillverkade nya epoxipluggar för avlastarna och lät ankarspelat mata in 60 meter kätting.

 
Anders hjälper till att mata in kättingen och John bottenmålar.

 
Däcket ser riktigt fint ut ,men ännu återstår skotskenorna. Just nu är det dörrarnas tur att möta bandslipen.

Nu skall ingen tro att det bara är att sjösätta i morgon. Icke, ty fortfarande återstår en hel rad detaljer. Jag väntar t.ex. fortfarande på de nya rutorna från Ö-Metal på Hönö. Gert Alexandersson i Lugnås har bockat en ny båge till sprayhooden, men han skall också göra en del svetsarbete på peket på det att kätting och ankare skall fungera som det är tänkt. Ingemar i Lidköping håller på med de sista trädetaljerna, bland annat en ny skiva till bordet som skall betsas och lackas. Dessutom skall dynorna sys, teaken limmas fast i sittbrunnen och de nya skotskenorna monteras.

Och så skall ju mast, bom och rigg ses över – det har jag knappast börjat tänka på…

- Men du vet väl, att du inte får använda färgpennor på en båt!
(18 april 2007)

Så sa Ingemar mycket allvarligt när jag berättade om mitt senaste problem. Och visst var det ovanligt dumt. Eie och jag höll på att malla in var de nya skotskenorna skulle sitta. Jag hade köpt nya skenor och optimistiskt tänkt använda de gamla hålen i däcket – men vad jag inte hade tänkt på, var att de gamla skenorna var böjda medan de nya var helt styva i sidled. Bara två av de gamla hålen på babordsidan skulle gå att använda och inget hål på styrbord. Dessutom var där väldigt trångt under däck med skott, lister och pentry och elcentral – ett av hålen fick gå rakt genom inredningen. Kvällen var sen och mörkret akut innan vi hade hittat rätt och i hastigheten tog jag en spritpenna med ett bläck som gick rakt in i den nya färgen!

Jag hade besökt min snickare för att hämta en ny skiva till bordet i salongen när han klagade. Men bordet var ett fantastiskt fint arbete som nu skall betsas och lackas. Ingemar passade också på att med stort allvar påpeka, att nu är all inredning i Kitalita, både ny och gammal, gjord i äkta hondurasmahogny. – Så den här båten skall du vara rädd om, eller ta väldigt bra betalt för.


Före och efter

Färgen gick inte att torka bort – inte ens med thinner. Det hela slutade med att jag fick plugga och måla ett 20-tal gamla hål i däcket och dessutom försöka finmåla över kladdiga spritlinjer – som säkert kommer att gå igenom också den nya färgen. Anders har lovat att hjälpa mig montera skotskenorna i början av nästa vecka.

Inger hade gett mig ledigt den senaste helgen och det har blivit åtskilliga timmar gjorda i Mariestad där Kitalita väcker en hel del intresse. Skoj att prata med alla båtgrannar, paret Ulla och Mats Wångdahl på Hokus Pokus II (www.wangdahl.com) bidrog med en bra borrmaskin och berättade lyriskt om Medelhavet. Nu skall de ge sig ut mot Västindien och kanske vidare ut i Stilla Havet. ”Dino” från Mullhyttan jobbar med natursten och på helgerna pysslar han och hustru Anne med sin 50-årspresent. Nu bidrog han med en fantastisk liten sikaflexstrykare - utmärkt att ha när jag limmade teaken i sittbrunnen och skarven mellan däck och skrov.

 
Skolans 5 kg-vikter fungerar lika bra som sandsäckar.

Gert från Lyrestad har bidragit med en extra rulle på peket till ankarspelet. När jag själv skulle borra två nya 10 mm hål i 6 mm rostfritt stål gick det sämre… Mera tur hade jag med en av de nya lärarna mot fordonsprogrammet på min skola. Han har en firma som sysslar med bilklädslar – och åtog sig både att formsy en bäddmadrass och att sy en spryhood.

Nu återstår att få hem de nya rutorna från Göteborg, att hämta de nya dynorna i Tibro och att äntligen få ordning på mast och rigg. Samtidigt skall jag iväg på en 3-dagars skolresa till Stockholm med våra teknister. Undrar hur tiden skall räcka till?

- Du, det hänger ett ankare under peket…
(1 maj 2007)

- Dunk, sa det när ankaret tog emot bryggan. Att man inte kan lära sig undvika pinsamma misstag. Jag hade smugit in Kitalita mot Inger och den tillfälliga gästplasten i Mariestad när det skramlade till. Tur att det inte blev några märken, för hon är allt bra grann där hon ligger – även utan mast.

 
Hamnplats 3 och äkta champagne på Dinos båt.

Lördagen den 28 april vid 16-tiden, efter tre timmars utdragen väntan, hade hon åter mött sitt rätta element efter en frenetisk slutspurt inne hos Vänerprofil. Tilldragelsen firades ståndsmässigt med äkta champagne, fast inte på Kitalita utan på fixare ”Dinos” båt.

Det har varit jäktiga veckor med många timmar på båten. Efter en del pyssel kunde t.ex. skotskenorna äntligen skruvas fast. Vidare har peket fått sina hål (vilket kostade en halv sats titanbelagda borrar) och skarven mellan däck och skrov tätats ordentligt med sikaflex.

 
Skarven mellan däck och skrov tätas med sikaflex och duschen kontrolleras.

Den största uppgiften efter sjösättningen har varit att städa ur båten, dammtorka och kolla all utrustning. Och, över alla under, det mesta verkar fungera – till och med Ingers dusch. Fast sjövattenpumpen, köpt på Biltema, var det ingen vidare fart på. Och, om jag skall vara ärlig, verkar det som om styrbords vattentank läcker som ett såll...

 
Till vänster visar instrumenten att både vatten- och dieseltankar är välfyllda (här syns det inte att jag kopplat fel, mätaren för vatten visar dieselnivån...). Till höger Peter Gustavsson vid masten. Han assisterar och levererar alla delar inklusive nya segel.

Under de senaste dagarna har jag börjat titta på masten. En genomrostig strålkastare försvann snabbt liksom flera utslitna trissor och i masttoppen skall vindmätaren få sin plats. Alla fall skall bytas och beslag till en ny bom skall fästas. Påmastning kommande helg, hoppas jag.

- Det finns ju trappsteg i masten…
(9 maj 2007)

Peter var kallsinnig inför mitt förslag om att montera vindexen och vindmätaren innan vi lyfte på masten. Nå, han har nog rätt. Mastkranen är inte att lita på, förra året käkade den upp glaset på ankarlanternan. Jag får väl klättra upp senare i veckan.

Det tog en lördag förmiddag att sortera ut alla vant och vantskruvar och få mast, den nya Seldenbommen, akterstagssträckaren och rodkicken i ordning. Under veckan har jag på egen hand fortsatt med att städa ur båten, spänna vanten och montera de nya rutorna. Det blev riktigt elegant! Och så har solcellen börjat ladda, det hjälper om man ansluter kabeln till batteriet.

 
Äntligen, masten på plats – och den nya bommen.

 
Montering av nya rutor.


Test av Raymarinesystemet. Rätt imponerande, Kitalita ligger exakt där hon ser ut att göra. Fast att djupet under kölen skulle vara 0,0 meter stämmer nog inte, det måste jag justera...

Nu skall jag först åka till Göteborg och hämta en liten släpjolle och sedan skall jag samla mod och klättra upp i masten... Så småningom skall väl seglen på också, men vädret är ju inte alltför roligt just nu.

- Lördag den 26 maj: Premiär!
(27 maj 2007)

Lördagen den 26 maj kl 1230 satte Eie och jag segel och gled ut från Mariestad i vackert väder med solsken och några m/s vind. Vi hade lyckats trassla på storseglet på morgonen och nu var det premiär. Och visst fungerade hon som väntat, när vinden ökade till 7-8 m/s loggade vi över 5 knop för bara storen. Hon är just så stabil som den klump hon är, men rör sig ändå lätt på rodret och är alldeles underbart vacker!

 
Det något komplicerade arrangemanget med bara en vinsch för alla fall, revningar, uthal och Cunningham verkar fungera alldeles utmärkt. Likaså att ha en hanfot istället för den vanliga skenan för storskotet.

Under den senaste tvåveckorsperioden har jag pysslat med små och stora ting, som att såga ut ett hål för den nya luckan vid pentryt (en Festool proffssåg skar som en varm kniv genom smör). Jag har monterat ihop navigationsbordet komplett med pianogångjärn och hämtat de nyklädda dynorna.

 
Till vänster: Hålet för den nya luckan vid pentryt. Till höger: Navigationsbordet är monterat och de nya dynorna ligger på plats.

Några bakslag blir det förstås. Jag måste verkligen göra någon form av skydd mellan ankarkätting och Furlexrulle, styrbords skotskena läcker tyvärr som ett såll, den nya windexen ligger kvar i sin kartong, motorn borde nog ha lite mer ventilation och så är det något knas med den elektriska länspumpen. De gungiga durkarna skall vi bara inte prata om, men jag har nya under lackering.


PS. Österlen under Kristi Himmelfärdshelgen är också vacker, både kvinnan och bokskogen...

- Erfarenheter och modifieringar
(7 juni 2007)

Sedan premiären har vi seglat ett 100-tal sjömil och det är dags att börja summera erfarenheter och modifieringar. Jämfört med Accenten är Kitalita en riktig klump, men hon är harmonisk och seglar riktigt bra med fin känsla i rorkulten. Tyvärr är rorkulten rejält glapp i infästningen, här måste jag ordna en ny bult.

Och så läcker hon! Jodå, det grunda kölsvinet fylls långsamt på. Men varifrån kommer vattnet? Ja, det är blött i närheten av den där billiga sjövattenpumpen från Biltema och dessutom droppar det på navigationsbordet rakt under styrbords skotskena. Skenan har tydligen fått för lite sikaflex, skall försöka få loss den och täta om.

På tal om vatten ligger hon så djupt att självlänsarna tar in vatten bakvägen på kryss. Det här är tydligen ett gammalt välkänt problem och får väl tillfälligt lösas med ett par korkar. Backventiler?


Det hemtillverkade Furlexskyddet och den nya jollen.

Ankarspelet har också spelat ett spratt :-) Jag var tvungen att göra ett skydd mellan kätting och Furlex, en plåt i 2 mm rostfri plåt. Ankaret slår upp så högt när det går in, att kättingen riskerar att slå i rullens undersida.

En jolle har det också blivit. Efter att ha tittat på både gummialternativ och andra jollar, har jag fastnat för en Pioner 8, komplett med 4-taktsmotor och åror. Jodå, jag har märkt att den är i minsta laget för mina långa ben...

PS. Antalet besökare till Kitalitas webbsajt ökat kraftigt under vår och sommar. Under juni hade sajten ca 2 500 träffar och över 100 besökare per dag. Skoj

- Erfarenheter och modifieringar, del 2
(10 augusti 2007)

Sommarlovet är snart slut, på tisdag samlas vi lärare till en vecka av uppehållande aktiviteter och en vecka senare kommer våra förväntansfulla elever. Inte oväntat pratar meteorologerna om att veckan skall bjuda på hyfsat väder - just nu ligger vattentemperaturen i Vänern runt 16 grader och det är ju inget att skryta över. Mina seglande kollegor rapporterar samstämt om en sommar med regn och hårda vindar från Ostkust, via Skåne och Danmark till Västkusten.

Inger och jag har delat våra sommardagar mellan stugan i Dalarna där vi bland annat ställde till med en stor sommarfest, några dagar i Västerås, en 10-dagarssemester i Toscana och två hyfsade veckor på Vänern där de första intrycken står fast: Kitalita är en klump som inte gillar svaga vindar, men hon fungerar alldeles utmärkt, är harmonisk och seglar riktigt bra med fin känsla i rorkulten - även om den är en aning glapp...


Sommarfest i Dalarna och besök av dotter Sara med Daniel.

Med planering och tur fick vi alltså två hyfsade veckor där vi kunde testa henne ordentligt. Under den första veckan seglade vi i medvind och svaga vindar runt delar av norra Vänern, den andra veckan bjöd på motvind vart vi än tänkte oss, men också på två riktigt fina sommardagar jämte ett besök av min dotter Sara och hennes pojkvän Daniel. Sammanlagt blev det drygt 50 timmar motorgång på 500 sjömils segling.


Vecka 1 i grönt, vecka 2 i svart.

Den nya motorn har verkligen skött sig perfekt och nu är det dags för 50-timmarsservice. Också i övrigt fungerar hon: Plottern med sitt Seatalknätverk samt det framåtseende ekolodet ger oöverträffad trygghet, elsystemet har inte klickat en enda gång, Furlex och vinscharrangemang är väldigt lätta att hantera, värmaren fungerar med god kapacitet, Sailorradion är högklassig, ankarspelet är läckert att köra när man väl fått kläm på hur det fungerar, det går att göra varmvatten med både motor och landström och kylboxen kyler som den skall (men är nästan för stor). Inga problem? Jodå, det finns en del som måste fixas till nästa år:

  • Slafen i salongen måste förbättras - eller kanske skall förpiken förlängas istället?
  • Hon saknar ännu så länge matbord, frukosten har intagits vid navigationsbordet.
  • Styrbords vattentank läcker kraftigt - och kanske skall jag tillsvidare ta bort den helt?
  • Däck och överbyggnad läcker på flera ställen trots försök att täta
  • Förvaringsfacken i sittbrunnen saknar all finish
  • Skrovet har svällt mer än väntat efter år av torr förvaring. Durkarna i salongen måste justeras liksom dörren till förpiken
  • Innertaket är inte klart
  • Självlänsarna tar in vatten bakvägen vid farter över 6,5 knop - fast det är visst ett vanligt problem på Joker/Ballad. Nu måste jag satsa kraft på att täta motorluckan.
  • Genuaskotet på babord sida liksom revlinan till rullen går emot plasten i  överbyggnaden, två rostfria plåtar måste bockas och monteras
  • Sprayhood och regnskydd saknas
  • Rorlulten är glapp
  • Peket är rostigt och måste putsas ordentligt
  • Jag får ordna med lanternor, windex och vindmätare till nästa säsong
  • Gardiner måste sys

En dag pumpade pumpen ur allt vatten ur friskvattentanken. En T-koppling i koppar på trycksidan för varmvatten hade lossnat i en kombination mellan dåligt dragna slangklämmor och värme som gjort slangen mjuk. Till nästa år måste jag förbättra kopplingen.

En annan dag lade plottern av – naturligtvis mitt i en kraftig regnby där det blev lite väl spännande ett tag. En ”fabriksnollställning” löste så småningom det problemet. Det enda som verkligen gått sönder är ett nytt Lewmar vinschhandtag, men Anders på Hamnmagasinet bytte utan snack i en sedvanlig god service.

Nu väntar hösten. Några helgseglingar skall det väl ändå kunna bli?

- Nu står hon där igen
(18 november 2007)

Mörkret har lagt sig över Vänerland och Vänerprofils lokaler är fyllda av upptagna båtar. Långt därinne, vid den östra väggen står Kitalita, knappt synlig men fortfarande blank och fin. Nu är det tid att rätta till alla de svagheter och problem som jag upptäckt under den första säsongen.


Längst därinne syns en radarmast…

Dock föreligger ett litet problem: Tiden tycks inte räcka till, jobbet inkräktar så mycket  på fritiden att jag får vara glad om det blivit några timmar en kväll i veckan under höst och förvinter. Jag har i alla fall börjat längst ned, så först på dagordningen stod nya durkar och en rejäl rengöring av kölsvinet följt av en allmän rengöring. Stuven under stickkojen har fått en liten durk och så håller jag på att byta ut ett av Wemainstrumenten, det som visar vattennivå lade av under slutet av säsongen.

Och så har jag, kanske, hittat en lösning på problemet med att vatten tränger in bakvägen genom självlänsen när man seglar hårt. Två små fina backventiler från en dränkbar pump som jag tänkte trycka in längst ned i självlänsarna – fast för säkerhets skull får det allt bli ett par korkar också…

  En liten smidig backventil

Robert Axelsson

 


http:/www.kitalita.se