Inledning
Mera om Jokern
Leverantörer (pdf)
Till salu
Sammanfattning
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009

- Är du riktigt vaccinerad, eller?
(januari 2005)

Ja, ibland undrar jag. Varför fortsätta detta långdragna, hopplösa och ovissa projekt? Det började ju tämligen oskyldigt, men har sedan dess växt mig långt över huvudet. Jag borde ha sett tecknen på en begynnande besatthet och kommit ihåg det hack i min begåvningsprofil som gör att jag engagerar mig ohälsosamt djupt i mina intressen - 10 år av astronomi, 10 år av musik, 20 år av segelflyg och nu detta.

Något gott finns det förstås. Under andra förhållanden kunde det ha blivit en satsning på ett eget företag (vilket hade inneburit arbete dygnet runt) eller en skolledartjänst (vilket skulle ha givit magsår). Nu blir ju Kitalita ändå genomgången från köl till masttopp och på vägen lär jag mig en massa om hantverk, förutom att jag lär mig var varje skruv sitter.

Sedan sist har jag bl.a. jobbat med pentryt, det är dags för slutmontering. Det var lite pyssligt med alla slangar som skulle kopplas och först i sista stund kom jag ihåg, att jag måste bygga in både ett avlopp och en givare till en termometer i kylboxen. Nu sitter det mesta på plats, fäst med sikaflex och skruv, och jag väntar bara på och en slang som tål 80 grader för varmvattnet och nya gångjärn till luckorna, de gamla har på något oförklarligt sätt råkat försvinna. Och så var det en trädetalj där lacken hade runnit, det måste fixas.

 
Ovan till vänster: En proffsig elinstalltion i navigationsbordet med regulatorer och kopplingsplintar. Fortfarande saknas en ”Seatalk”-dosa. Till höger: I taket av stickkojen finns två ”döda”utrymmen. Längst in blir det plats för motorinstrument och längst ut ett elintag för 220 V.

Broder Nils-Göran tog sig oväntat tid att lägga ett par halvdagar på det elektriska som når nya höjder - det är inte sant vad mycket ledare som skall dras. Länspump med nivåvakt, cirkulationspump, värmarfläktar, givare och mätare för diesel- och vattennivå, styrning av laddningsfördelare samt kopplingsplintar och säkringar både här och där. En fin Clarion bilstereo lyckades jag köpa på auktionssajten Tradera, den har både fjärrkontroll och AUX-ingång för t.ex. en laptop – den gamla bilradion har hamnat i den växande högen av utmönstrade prylar. Där finns redan rariteter som en PA-radio från tidigt 70-tal, ett Navico ekolod, en Philips GPS som en gång kostat skjortan och en Decca Navigator.

I stickkojen rör det i makligare takt. Där finns två outnyttjade utrymmen "i taket" upp mot hörnet av skrov och däck. I ett av dem får motorinstrumenten plats, så småningom skall jag ta upp ett hål ut mot sittbrunnen och montera en lucka med plexiglasfönster – Sören på TTC har lovat mig att använda deras NC-fräs till att modifiera luckan. I det andra utrymmet har jag monterat en Europakontakt för landström samt en ”Zinc Saver” som minskar risken för galvaniska strömmar. 220 V-kabeln går ned mot en landströmcentral som också skall sköta laddning av batterierna - fast det dröjer nog ett tag innan den kommer igång. Jag har hittat en perfekt plats, men en del trä- och lackarbeten återstår.

Det ser alltså ut som om jag snart måste ta mig till Lidköping och min snickare – han undrar säkert vad jag gjort under vintern.

Ankarspel avslöjar murkna träbitar
(februari 2005)

Låter som en avslöjande tidningsrubrik, inte sant? Grävande journalistik? Det började med att Anders i Hamnmagasinet lurade på mig ett Quick ankarspel som jag efter mycket funderande hittade en möjlig plats till. Det enda möjliga sättet skulle vara, att dela luckan till ankarboxen i två delar och att plasta fast den ena delen permanent som underlag för ankarspelet (vilket i och för sig skulle vara en välgärning eftersom luckan var i ganska dåligt skick). Den återstående delen skulle nog räcka till om man ville få ned en arm bland kättingen.

Nå, det här skulle kräva en bit rostfri plåt som förstärkning inunder. Bäst att tänka ut hur den skall se ut och hur den skall sitta. Fram med tumstock, papper och penna. Men vad är det här? Det sitter en träbit under fördäcket. Jaha, under fästet till förstaget har man monterat en tjock plywoodskiva som förstärkning. Ja, så kan man ju göra. Men aj då, plywooden är ju helt murken, den går att plocka sönder med handen!

Nu har jag vänt mig till Stenåsens Kött och Svets som tillsammans med skolans lokala expert på rostfritt, Leif Ferm, bockat, borrat och plasmaskurit en rostfri plåt som ny förstärkning under både ankarspel och fördäck. Själva luckan ser inte för vacker ut, men jag har kvar en form som jag använt att gjuta däcksmönster i tidigare. Nu kommer den väl till pass igen. Det är nästan lite spännande att se hur den här thrillern kommer att sluta…


Luckan till ankarboxen före modifiering, lägg märke till den ovanpåliggande rostfria sargen. Utritat storleken på det blivande ankarspelet samt den planerade delningen.

Ankarspelet medför en del extrapyssel både här och där. Grova ledare som klarar 40A vid maxbelastning utan att orsaka något större spänningsfall måste t.ex. skaffas och monteras. Reläet får precis plats bakom en lucka i förpiken och en automatsäkring med brytare platsar vid navigationsbordet. Ett par fotkontakter för manövrering skall jag montera på fördäck, akterut blir det en enklare vippbrytare.

Det blir en MD2020 MS 10 L/A

Annars har luckan över motorinstrumenten fått sitt ”plexiglasfönster” och sitter på plats. Det var en smal sak att såga ur ett passande hål i sittbrunnen, i själva verket blev det riktigt läckert. Under luckan har jag klätt in utrymmet med mahogny och så skall allt monteras: Undercentral för el, nivåmätare för diesel och vatten, uttag för 12 V, vippbrytare för ankarspel, en tryckknapp för att i nödfall kunna koppla samman motor- och förbrukningsbatteri och så motorinstrumenten förstås - det blir en 3-cylindrig 18 hk Volvo MD2020 som skall monteras någon gång under hösten 2005, Riwall i Sjötorp har gett ett bra bud mot inbyte av den halvgamla men alltför lilla Yanmarn.

 
Luckan över motorinstrumenten och en lycklig skidåkare.

Vad mera? En skön vinterlovsvecka i Val d´Isere gav ny inspiration och nu spurtar jag i stickkojen – detta trots att vinterkylan på allvar börjar tränga in i hallen. Bokhyllan har jag fäst med sikaflex och närmast följer en lång prylhylla där innanför, väggisolering och galon längs skrovsidan samt arbete med vattensystemet.

Stickkoj och dieseltank
(mars/april 2005)

En femdagars studieresa med mina teknister till CeBIT-mässan i Hannover och en lika lång påskresa till Rom har reducerat arbetsinsatsen under mars/april. Skolresan gick över förväntan, vi nyttjade Ryanair och tyska tåg och bodde på ett vandrarhem i Lüneburg. Resan till Rom, som också gick med Ryanair, var av det mer romantiska slaget och gav kraftig mersmak – hit vill vi gärna komma fler gånger.


Fontana de Trevi, centrala Rom

Projektet då? Sedan sist har MASMA i Mariestad levererat den där lilla extra vattenburken som skall ge värmaren tillräckligt med fludium att jobba med. Tank och värmeväxlare fick plats längst in under stickkojen. Här är också belysning, nyklädd dyna, två hyllor samt isolering redan på plats, t.o.m. en liten CD-hylla. Det är väl egentligen bara pysslet runt motorinstrumenten som återstår. Synd bara att jag välte ned en hel burk med lack i kölsvinet när jag pysslade med lite slutfinish…


Dieseltank på plats delvis dold av durk, rymd ca 90 liter

Den likaså nylevererade dieseltanken var ett rent mästerverk, efter att jag lirkat ned den genom luckan till babords stuvutrymme klickade den in på sin plats med precision - frågan är väl om det någonsin går att få upp den igen. Fast det skall erkännas att tanken blev lite för hög. Jag tvingas nog såga ut och lacka nya durkar, fast den vanan har jag ju inne…

 
Provmontering av ankarspel

På fördäck pågår arbetet runt ankarspelet. Jag har ju delat den gamla luckan till ankarboxen mitt itu. Den ena biten har jag plastat fast permanent över en rostfri plåt som jag bultat fast i det förliga skottet – den skall inte ankarspelet kunna dra loss. Jobbet var inte utan dramatik, nu återstår att snygga till alla skarvar och (ny)gamla skador. Och så måste riktningen justeras.

Och så var det den där värmaren. Nu finns det snart ingenting som jag kan skylla på längre – nu borde jag ta tag i installationen. Fast först kanske jag skall krypa in i motorrummet och göra rent, måla och sätta ny isolermatta? Robert Axelsson

Förlåt mig Niclas
(april/maj 2005)

Den gamla motorn har fått ett nytt hem. Rickardsson i Sjötorp har monterat den i en liten, vacker snipa. Där sitter den bra – och verkar dessutom fungera som den skall; efter att ha legat i flera år startade den på första försöket. På varvet ligger också Kitalitas nya motor, en grön Penta MD2020. Efter sommaren, i september, skall den monteras och testköras. Därefter skall Stefan Regnström i Mariestad jobba med det rostfria innan hon får ännu en övervintring i Tidan. I mars 2006 är det dags för lackering.

 
Ovan till vänster: Gamla Yanmarn har fått ett nytt hem. Till höger den nya motorn.

Sedan sist har jag mest jobbat med ankarspelet, plastat, spacklat, dragit elledningar och tillverkat små bitar av däcksmönster att fylla ut gamla hål och skador med.

 
Plats för ankarspel – det blir säkert fint när däcket blir målat…

Genom skickligt manövrerande har jag också lyckats undvika att ta tag i värmaren – istället kryper jag för tillfället omkring inne i motorrummet och försöker göra rent, måla och klistra fast ny isolermatta, sådan där självhäftande ”pytt i panna matta” med aluminiumfolie på ena sidan.

Mitt enda bekymmer är just nu att jag lovade Nicklas Rudbäck att aldrig, aldrig montera en Volvo Penta i Kitalita. Kanske skall jag måla om motorn?

Kontaktlim med krut i
(juni 2005)

Tro´t den som vill, men under juni har vi börjat spurta. Sommarlovet är här och Inger har rest till USA på tre veckor, så jag har plötsligt en del tid över. Ja, om man inte räknar med de fina dagar jag tillbringade i Västerås veckan före midsommar, de dagar då jag hjälpte Eie att segla hans Shipman 28 från Sunnanå till Sjötorp eller den vecka jag skall lägga i Dalarna på att slå gräs och måla mitt garage.

Nåväl, spurt var det alltså. Det började egentligen den 31 maj då Sören kom smygande med några bilar snyggt fanerad tunn teakplywood - att passas in där den råa plasten hittills synts intill durkarna i salongen. Sedan ringde Lars-Erik och berättade att han börjat jobba med resten av dynorna medan Ingemar i Lidköping bidrog med nya durkar över dieseltanken.

Om vi börjar framifrån sitter ankarspelet nu på sin plats och fördäcket är snart helt vattenslipat och klart för lackering. Några av mantågsstöttorna har fått underlägg (utsågade ur överblivna bitar kolfilber från ett kajakbygge) på det, att alla skall få samma lutning. Gamla vinsch- och avlastarhål i rufftaket är igenplastade och taket är förstärkt där vinschen skall sitta. Det senare betydde att innertaket skars upp, en "grop" gjordes i distansmaterialet som underifrån täcktes av glasibermatta och väv. Det ser inte för vackert ut, men så småningom skall här bli ett nytt innertak i tunn galonklädd faner (se nedan).


Runt navbordet har jag lackat färdigt och nu återstår bara några mindre detaljer innan jag kan montera ihop delarna. Pentryt har nått ytterligare ett par steg till fulländan, efter hårt arbete är alla slangar anslutna, spisen fungerar, alla luckor sitter på plats, en stekpanna och en wokpanna är inköpta, diverse porslin provlastat och så har spisen fått ett extra skydd i röstfritt. En annan plåt i 1 mm borstat rostfritt stål skyddar skottet från höga temperaturer. På www.tradera.com och www.ebay.co.uk har jag just köpt ett par nya objektiv till min Minolta, ett 19-35 mm Cosina ger ny volym åt interiörbilderna.


Ovan till vänster: Stickkoj med bokhyllor, värmeledningar, vattentank och värmeväxlare (det plastrena akterskottet syns ovan till höger i bilden). Ovan till höger: Salongen akterut.


Ovan till vänster: Salongen förut. Ovan till höger: Ebersprächervärmaren

Värmaren då? Jodå, det tog ett par år av funderande, men nu sitter den på sin plats. I morgon skall jag fylla på vatten och kolla om systemet är tätt. Ännu återstår inkoppling av el och att ordna med en dieseltank - kanske skall jag nöja mig med en enkel dunk à la Wassasvärmare?

Och så håller jag då på med motorrummet. Städning och ommålning går väl an, men det var tusan vad komplicerat det var att limma fast ny isolering. Här är så trångt att det knappt går att vända sig när man ligger raklång - att kontaktlimmet var av den gamla hederliga lättrinnande typen med mycket krut i gör inte saken lättare. Redan efter en minut snurrar det i huvudet som efter en gedigen fylla...

- Vart tog sommaren vägen?
(augusti 2005)

Den 19 september skall Kitalita vara på plats i Sjötorp! Hur det skall gå till? Ja, inte vet jag och vart tog förresten sommarlovet vägen? Inte har tiden tillbringats i Tidan i alla fall. Nej, målning och fortsatt bygge och målning av garage samt röjning av sly hemma i Dalarna tog mer tid än beräknat (att måla Falu rödfärg med tryckluftspruta ger roliga effekter på omgivningen). Sedan var det ju veckan på Inlandsbanan med min käresta Inger och de nio dagarna i Rom, delvis tillsammans med dottern Sara.

Ändå, jag har faktiskt hunnit med att nästan göra rent och isolera färdigt i motorrummet. Fast mycket återstår innan jag kan lämna över henne till Rickardsson & Co för motorbyte. Mest akut är installationen av varmvattenberedaren. Jag har tänkt mig att hänga den i sittbrunnens golv akter om motorn där den skall samsas med ljuddämparen, manöverdonen till motorn, avgasslangen och slangarna till länspumpar, värmare och dusch.

Just duschen fick, efter mycket funderande, plats långt akterut på babords sida i sittbrunnen. Hålen för påfyllningslock till vatten och diesel samt avluftningar är upptagna längre fram på sittbrunnens sarg och en del slangar är redan anslutna. Andra detaljer som dubbla bränslefilter etc lämnar jag till Riwall.

 
Motorrummet är snart redo för den nya motorn. Duschen har jag placerat långt akterut, så att man lätt kan komma åt den efter ett bad i saltvatten.

Nu väntar jag intensivt på att broder Nils-Göran skall få tid över att hjälpa mig med elinstallationen, så att åtminstone basutrustningen skall fungera; Landströmscentral, värmare, kablar till motor etc. Och så skall kablar, relä och brytare till ankarspelet kopplas in liksom instrumenten ute i sittbrunnen.

Under sommaren har jag också haft besök av Niclas Rudbäck, Han stirrade konstigt på mig när jag avslöjade att det skulle byta hans älskade Yanmar mot en Volvo, men höll med om att mer kraft nog kunde behövas - ibland i alla fall, kanske. Annars var han överraskande positiv; radar och framåtseende ekolod hade stor prioritet och så gav han en rad tips och ideér som att placera gasolflaskan på pullpit och att ta upp dräneringshål i däcket för att kunna ta hand om regnvattnet.

Jag ser framför mig en intensiv höst och vinter fylld av intressanta arbetsuppgifter. Jag kan ju alltid börja leta efter en traktor...

Äntligen framme i Sjötorp!
(september 2005)

Jodå, det gick till slut. Kl 1030 lördagen den 24 september stod Kitalita tryggt fickparkerad inne på varvet i Sjötorp. Men det hade varit en lång resa. Bara att baxa runt ekipaget nere i källaren i Tidan tog en kväll. Mitt i skördetiden hade jag lyckats få tag i en liten Massey-Fergusson och med den kunde jag och Tommy Lindkvist trixa runt henne och hennes bångstyriga vagn. Det gick, fast nog lämnade vi ett par bomärken på pelarna…


Torsdag kväll: Rangering nere i källaren Motorrummet.

Under samma vecka hade jag äntligen fått klart i motorrummet, varmvattenberedaren hängde på plats och de flesta slangarna var dragna (eller åtminstone förberedda). Under helgen dök broder Nils-Göran upp och vi tillbringade ett antal timmar nere i salongen med lödkolv och kabelskor. Det här blir nog det mest välinstallerade elsystemet i västra Sverige. Vi hann med bl.a. värmaren och landströmcentralen, men misslyckades med nivåvakten till länspumpen.


Måndag kväll: Lastbilen klättrar uppför källarnedfarten

På måndagen den 19 september var det dags för den stora flyttdagen. Men nu är det ju en gång så, att Kitalita aldrig varit särskilt samarbetsvillig. Inte heller hennes vagn. Det började med att dragstången var lite för grov för att gå in i lastbilens drag, men det kunde vi snabbt ordna med hjälp av Jocke och hans vinkelslip. Värre var att dragstången, och särskilt dess infästning, gav betänkligheter - särskilt sedan vi lyckats vrida den ett kvarts varv på planen utanför fabriken. Vi fick parkera ekipaget, ta bort dragstången och förstärka den vilket tog sin tid.

I själva verket tog det nästan en hel vecka. Och när jag skulle testmontera dragstången kom nästa motgång – förstärkningen hade gjort att den genomgående bulten inte räckte till. Jag tillbringade fredag kväll med att i värsta rusningstrafiken irra omkring i Skövde på jakt efter en 180 mm lång 24 mm ”bonnabult”.


Lördag morgon. Vi bogserar norrut mot varvet i Sjötorp där Tommy fickparkerar Kitalita.

Nå, i gryningen på lördag morgon var vi ändå på plats och kunde starta på den.40 km långa transporten från Tidan till Sjötop. Nu passade dragstången och vagnen följde lastbilen väl när vi långsamt segade vi oss norrut. Vid 10-tiden var vi framme och kunde fickparkera inne på gården vid varvet. Nu börjar nästa fas, installation av motor.

Motorbyte pågår
(oktober 2005)

Jag har alltid upplevt Kitalita som besvärlig, egensinnig och föga samarbetsvillig – ingenting har varit enkelt och lätt, alltid har där funnits nya oväntade svårigheter. När hon kom till Riwall i Sjötorp och Olle Rickardsson blev hon som förbytt. Plötsligt gick allt som på räls: Samarbetet var totalt och motorn passade med centimeterprecision på den gamla motorbädden. Det räckte att bygga ett par stålskenor att placera motorkuddarna på och att korta den gamla propelleraxeln med några centimeter. Inte ens min nya isolering på insidorna av motorrummet och på insidan av trappan ned i salongen behövde någon större justering.

 
Första provmontering - här skall in åtskilligt med prylar innan allt är färdigt.

Motorbytet skall bli totalt ända in till byte av avgasslang, ljuddämpare, bränslefilter (faktiskt bara ett enkelt, men ett proffsigt) och manöverreglage med kablar. Redan har den nya dieseltanken och varmvattenberedaren kopplats in och alla nya delar har hamnat på plats inklusive ett gediget vattenfilter. Det går så bra, att jag skall passa på att uträtta ett par extra ärenden, rodret skall få nya bussningar och så skall Olle och Kenneth få såga upp både hål för instrumenten och ett spår i skarven mellan överbyggnad och däck. Här tänker jag pressa in antingen sikaflex eller ”förtätad epoxi” på det att skarven skall bli tät.

Hos Odelco i Saltsjö-Boo har jag hämtat nya batterier, ett Tudor Maxima till motorstart och ett gediget Sonnenschein gelbatteri på 140 Ah till förbrukningen. Jag hade siktat på 200 Ah, men 70 kg var att ta i för mycket, tyckte Olle som är en riktig västgöte. Det var också han som sparade en massa pengar på att övertala mig att det räcker med ett enkelt (men bra) bränslefilter istället för ett dubbelt och att köpa lösa reservdelar till motorn istället för Volvos reservdelslåda. Nu räckte budgeten också till en utmärkt konverter med riktig sinuskurva för min laptop.

Att motorbytet tagit mer tid än beräknat har mest berott på att Olle varit bortrest på jobb i Malaysia under ett par veckor. Jag hade egentligen drömt om att sjösätta och testa Kitalita under hösten, men det får vänta. Istället skall hon tillbaka till Tidan, troligen kan jag låna en traktor i början av november. Sedan väntar en vinter av hårt arbete, massor av detaljer återstår. Inte minst finishen, ty i mars skall hon till Mariestad för lackering och sedan återstår att återställa henne i seglingsbart skick med nya skotskenor, vinschar, avlastare, nya fönster, en ny sprayhood och stor genomgång av masten. Ett par nya segel skulle heller inte skada…

En sorglig november
(november 2005)

I drygt en månad stod Kitalita på varvet i Sjötorp, inte förrän fredagen den 4 november var hon tillbaka på sin plats i källaren i Tidan. Nu var rodret ombussat och motorn på plats, olja påfylld och diesel tankad. Däremot var inte hålen för instrumenten klara, Olle vägrade såga så stora hål i överbyggnaden…

Hemtransporten var inte utan dramatik, vagnen vinglade efter den lätta traktorn som en wobblande husvagn (det här måste jag alltså göra något åt - också). Dagen blev sen och det var skrämmande att se den dåliga trafikkultur som många bilister visade upp. Trots extra bakljus på vagnen, en gul ”saftblandare” och varningsblinker på min bil bjöds på de mest fantasifulla omkörningar.


Hem till Tidan med hjälp av traktor och lastmaskin

Först klockan 18 var vi framme i Tidan. Där bytte Tomas traktorn mot en lastmaskin för att lättare kunna styra vagnen nedför rampen till källaren – ändå tog det en dryg timme att baxa ekipaget på plats. Det blev en sen och alltför dyr affär.

Nu vänds blickarna mot Kitalitas finish, i mars skall hon enligt planen in för lackering i Mariestad. Jag har börjat ta av min trave av 400 våtslippapper. Och sedan har vi alla dessa detaljer som skall göra klara. Under november har jag bl.a. monterat färdigt alla batterier och batterikablar inklusive Odelcos ”battmeter”. Landström med batteriladdare och inverter är på plats och instrumentbrädan till motorinstrumenten är på gång. Och så har jag fyllt på vatten/glykol i värmesystemet. Två gånger dessutom, en läckande avluftningsventil gjorde att 10 liter dyrbar blandning rann ut i kölsviner – jodå, länspumpen fungerade…


Integral landström och inverter i drift. (battmetern visar att Integralen laddar med 6,4 Ampere). Motorinstrumenten, diesel- och vattennivå samt reglage för ankarspel.

Ändå är frågan stor om projektet verkligen hinner bli klart under kommande sommar. Min mor Ingrid avled nämligen oväntat på kvällen den 10 november. En granne hade tyckt att det lyst för länge i huset under natten och hittade henne sittande död i sin rullstol. Nu kommer vintern att fyllas av praktiska uppgifter som skall lösas tillsammans med broder Nils-Göran, först begravningen och sedan tömning och storstädning av mitt gamla hem. Det betyder inget arbete på båten under jul- och sportlov och därefter skall det ordnas med en eventuell försäljning av huset. Det känns mycket ensamt.


Mamma Ingrid med min dotter Sara vid det sista besöket, allhelgonahelgen 2005. Hon var som alltid på gott humör och lagade sin goda stekta torsk till middag.

God Jul!
(december 2005)

 

 

 

 

Länge trodde jag att jag skulle kunna segla Kitalita under kommande sommar, men efter mammas bortgång ändras planerna. Tiden räcker inte till, jag tvingas vänta med lackering och slutmontering till våren 2007. Under sommaren måste jag koncentrera mig på mina fastigheter hemma i Dalarna och får nöja mig med att sjösätta och testa motorn i sommar samt förhoppningsvis masta på och se över riggen.

Därmed skjuter jag alla finisharbeten och allt jobb på däcket till sommar/höst och kan i vinter koncentrera mig på alla större och mindre arbeten inombords. Under den senaste månaden har jag t.ex. förstärkt sviktande durkar samt pysslat om batteriavdelningen, motorinstrumenten och motorrummet. Det senare har bl.a. fått en komplettering av ljudisoleringen.


Batteriavdelning med proffsiga säkringar, kablar och kopplingsplintar, här samsas ett litet 50 Ah Tudor Maxxima motorbatteri och ett stort 140 Ah Sonnenschein gelbatteri till förbrukningen. Här finns också en av fläktarna till värmen.

 
Före och efter. Motorrummet i Kitalita. Efter finputsning är allt klart för start av min nya Volvo Penta MD 2020, vattenfilter till vänster och i bakgrunden syns varmvattenberedaren. Det grova plaströret leder alla elkablar till babords sida. Bränslefiltret sitter i babords stuvutrymme, nära dieseltanken.

Olle Rickardssons vägran att göra ett hål för min nya kartplotter var nog riktig. Snacka om stöldbegärlig egendom, det visar sig nämligen att plottern sitter med fyra enkla skruvar och är hur lätt att lossa som helst – och sedan är det bara att bära iväg med 22 490 kr. Det är säkrast att montera plottern nere i salongen. Men, med dubbla kablage och hållare skall den gå att flytta upp den i sittbrunnen när man så vill. Kablarna kan jag gömma bakom en liten lucka när de inte behövs. En snygg lösning – hoppas jag. Övriga instrument behöver ganska små hål, tämligen enkla att borra och såga upp. Men tyvärr måste en mängd gamla hål först sättas igen. Det arbetet har jag just påbörjat.


Det är kallt i källaren i Tidan. Då gör sig polyester bäst vid igenplastningen av de gamla hålen. Här satt förut ett defekt Navico ekolod, en äldre Philips GPS och en numera oanvändbar Decca Navigator. Överst skall ett Echopilot ekolod sitta. Lägg märke till värmaren nederst i bild...

Och så har jag kommit fram till akterluckan. Den sågade Niclas upp för ett antal år sedan och nu skall den få både avrinning, packningar och gångjärn. Konstruktionen saknar, som allt annat på Kitalita, enkla lösningar...

Robert Axelsson

 


http:/www.kitalita.se