1993-1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003

2000 - Med S/Y Katja till Sörlandet

Inspirerad av långseglare Ingemar Nyman i Skövde beslutade "Katja" att årets resa skulle gå från Mariestad i Vänern till Mandal på norska Sörlandet via Laesö och Danmark. En 26 fots Accent på Skagerack? Tja, varför inte?

Kartan.gif (257291 bytes)

Men först skulle hon vårrustas och göras i ordning för säsongen. De viktigaste modifieringarna var att utrusta Katja för spinnakersegling, att byta den odugliga cupercoolen mot en riktig kompressorkyl, att montera en "batterimeter" från Odelco och att täta luckan till förpiken. Den sistnämnda var svårast och ett tag var jag beredd att använda sikaflex till att limma ihop luckan en gång för alla. Efter åtskilligt letande hittade Anders i Hamnmagasinet en orginallist, men för säkerhets skull tillverkade jag också en stålbygel att använda när man verkligen ville spänna fast luckan och få den riktigt tät.

Det var den här vintern/våren jag återfann min ungdomskärlek, Inger från Västerås, och jag drömde om sköna sommardagar med henne. Hon var inte så svår att övertala och lovade också att vara med och segla hem Katja den sista biten från Västkusten.

Rekordtidigt, redan till påsk, var jag klar med vårrustningen och onsdagen den 19 april körde Lars Lekemark och jag "Katja" till Mariestad där hon promt sjösattes av kranförare Ramberg. Däremot blev det inte så mycket av med mina seglardrömmar, verkligheten mötte dikten och dåligt väder. I själva verket fanns det tid för bara två dagsseglingar med Inger, en tur till Kalvöarna med flintastek och solsken och så Vårseglingen i kraftig blåst - här hade jag glömt spinnakern hemma så Rolands humör var inte särskilt gott när resten av fältet seglade ifrån oss på vägen hem... 

Äntligen långsegling

Med mutor gick det att skrapa ihop tre gastar, lärarkollegan Bengt Franzén, rutinerade seglaren Eie Bengtsson från Mellerud och vackra Inger Dahlberg från Västerås. Ett hål i planeringen fylldes av Roland Landenmark med familj som lovade att segla "Katja" från Sandefjord till Strömstad, och söndagen den 25 juni började ett äventyr som skulle visa sig bli både lärorikt och lyckat.

Som vanligt, åtminstone för sommaren år 2000, började dagen med ett ihållande regnanade. Lyckligtvis avtog det framåt elvatiden och Bengt och jag kom iväg från Mariestad exakt klockan 13:12 efter att ha tankat 14 liter diesel.

0625-tankad.gif (201212 bytes)

I nordostliga vindar seglade vi till Spikens gästhamn och kunde därvid lyssna till hur Holland spöade Jugoslavien i EM-fotbollen. Måndag morgon bjöd på tät dimma, men den lättade efterhand, solen visade sig och vi kunde (motor)segla till Vänersborg där vi shoppade och stannade över natten (efter att först ha blivit duschade av en rejäl regnskur när vi förgäves väntade på en broöppning, dittills hade vi lyckats undvika allt regn).

0626-karen.gif (126114 bytes)

Solen visade sig också längs Göta Älv där vi hade sällskap av "Garbo" från Vänersborg vars skeppare hade ett tydligt mål: Att snabbast möjligt nå Skagern för att festa på "Fregatten". Efter att ha väntat på, att ett ställverk i Göteborg skulle hämta sig och järnvägsbron gå att öppna, nådde vi Lilla Bommens gästhamn och fick en skvalpig plats nära Operan ā 140 kr.

Mot Laesö

Nu hade molnen kommit ikapp oss och på onsdag morgon var det bara +9 grader utanför luckan. Väderrapporten hade prognoserat starka vindar, men den prognosen stämde inget vidare. Vi fick använda motorn ända ut till Trubaduren innan det överhuvudtaget var någon idé att sätta segel.

0628-stena_arne.gif (105297 bytes)

Efter nio timmar nådde vi vårt första danska mål, Vesterö hamn på Laesö, en solig och fantastiskt vacker ö som steg upp ur havet för bara 2 000 år sedan. Vi köpte jordgubbar och Arne Berg, ensamseglare från Örebro, bjöd på en (stor och stark) gin/tonic. I ett lätt euforiskt tillstånd beställde vi rödspätta med vitt vin på Carlsens Hotel på Havnbacken, tittade på hur Frankrike vann över Portugal i EM-fotbollen och lyssnade till fiskekuttern "Eriks" encylindriga tändkulemotor från lekplatsen (jodå, "Erik" står nedgrävd mitt i sandlådan och kör sin maskin ett par gånger om dagen under sommartid).

0628-laesö_2.gif (250971 bytes)

På torsdagen fortsatte vi i lätta vindar de 13 sjömilen till Fredrikshamn där vi på nära håll kunde studera Stena Lines lastbildsfärja. Bengt hann med 16-båten till Göteborg och jag satte mig att njuta av solen som lyste hela dagen.

Under kvällen och natten anlände sämre väder från Sverige och på fredagen regnade det envist. Gästhamnen är tyvärr tämligen tråkig med ett industriområde som närmaste granne, men jag hade böcker att läsa och klockan 1445 anlände Eie Bengtsson från Mellerud (gast nr 2) varvid regnet genast lättade och vi så småningom kunde ta en stadspromenad

Mandal

Söndag den 2 juli kl 1310: Angöring vid den långa stadsbryggan i Mandal efter en segling på 27 timmar. Toal distans 154,2 sjömil från Fredrikshavn (fast i ärlighets namn visar loggen åtminstone 10% för mycket).

Vädret? Mulet, 8 m/s och höga vågor vid starten på lördag morgon. Så gungigt var det, att vågorna slog loss lanternan på pullpiten. Passagen vid Skagern kryddades av en rad last- och tankbåtar, men "Katja" pilade enkelt mellan dem och mot kvällen kopplade vi in den nyrenoverade Autohelmen. Efterhand avtog vind och vågor och efter kl 23 fick vi gå för motor - vilket var bra för batterierna, enligt den nya "battmetern" drar lanternorna rejält med ström. Vi turades om att slumra och bjöds först norsktoppen på radio, därefter en vacker soluppgång och så småninom en srålande, solig dag.

0702-ryvingen_mandal.gif (177793 bytes)

Mandal ligger på sydvästra kanten av Norge, inte långt från Lindesnes precis på randen av Atlanten. Här varnas för besvärliga vågor och starka strömmar, men av detta såg vi föga. Däremot stämde seglingsbeskrivningen berättalse om en lång sandstrad med ett smalt inlopp till hamnlagunen på östra sidan och en lång välkomnande stadskaj.

Mandal-1.gif (190925 bytes)
De norska sjökorten skiljer sig kraftigt från de svenska. För och främst saknas djupkurvor, men vad gör det, grunden är utsatta och botten ligger för det mesta djupt.

Mandal fick sina stadsprivilegier först 1927, men området har varit bebyggt i tusentals år. Havet gav enorma mängder hummer och lax, älven som rinner genom staden räknades en gång som den laxrikaste i hela Norge och kvaliten var så hög att laxen efterfrågades i hela Europa. Inte undra på att handelshusen växte som svampar ur jorden, Törris Christensen Nedenes skall ha varit så rik, att självaste kung Fredrik VI år 1704 lånade 89 600 riksdaler av sin kollega i Mandal. Helt stilenligt är Mandal kyrka Norges största träkyrka med 1 800 sittplatser.

Efterhand gick det sämre för handelshusen, men trots krig och en förödande stadsbrand år 1810 finns mycket av miljön bevarad. Idag har Mandal ca 13 000 innevånare och turisterna gör allt för att hålla tempot uppe. Synd bara, att staden, liksom Norge i övrigt, inte satsar mer på sina båtgäster i form av ordentlig service som toaletter och duschar. Efter en tung promenad upp till utsiktberget Uranienborg och en oväntat dyr pizza på torget gjorde vi en tidig kväll, det var nätt och jämt att vi orkade följa Italiens EM-seger över Italien med 2-1.

 Kristianssand, 28,7 DM

Det syntes ligga något i Ingemar Nymans påstående, att Norge var vackrast längst bort. I sjäkva verket var det alldeles ovanligt vackert att sakta segla österut från Mandal - fast det skall erkännas, att vi tog den allra första babordspricken på fel sida. Den norska utprickningen liknar inte alltid det svenska röd/gröna systemet, istället får man spana efter stänger eller "vardar" (kummel) med pilar som visar på vilken sida av grunden man skall styra. Kompletterat med en mängd fyrar blir det faktiskt ganska enkelt, det syns att norrmännen är ett sjöfarande folk. Att djupkurvor saknas på båtsportkorten har sin förklaring, det skulle bli synnerligen rörigt och för det mesta är det ändå djupt så det räcker och blir över.

Nåväl, vinden späddes på av den kraftiga sjöbrisen från sydväst, "solgangsvinden", och vi letade oss för bara focken fram längs de takrika inre lederna och korsade bara emallanåt öppet vatten. Ny Hellesund var dagens höjdare, efter en smal passage genom en kvartett öar svängde vi styrbord, rundade några bränningar och gled sakta in till "tyskbryggan" på Hellöy. Ja, egentligen var det för grunt för att vi skulle komma in till bryggan, men just när vi tänkte ge upp dök en större svenskbåt upp och vi kunde lägga oss utanpå och förtära vår medhavda lax.

På Hellöy fanns, förutom en magnifik utsikt, de renoverade resterna efter ett tyskt kustbatteri från andra världskriget komplett med bunkrar, medeltunga kanoner och luftvärn modell/Bofors. På kvällen nådde vi Kristianssand, en tämligen stor stad med gator i rutnät ā la New York och färjetrafik på Hirtshals/Göteborg/Newcastle som anser sig vara "Norges semesterstad #1". Här pågick en rockkonsert inte långt från gästhamnen, så där var det full fart in på småtimmarna. Däremot var det långt till andra sevärdheter än den uppfräschade fiskehamnen och den gamla stadsdelen "Posebyen". Välj en annan tidpunkt att komma hit.

Lillesand, 23,5 DM

Så fortsatte vi genom en ÄNNU VACKRARE skärgård - man höll på att smälla av. Först genom smala Randesund och sedan längs Blindleia, som området kallas, ligger idyllerna på löpande band, smala passager bland flotta sommarhus, lummiga holmar och fascinerande öar. Längs norges E4 möter man också massor med båtar och mängder av gamla uthamnar, den mest kända av dem är Åkeröy där flera stora rederier hade sitt säte under 1800-talet.

 

 

 

 

 

 

Hade vi haft gott om tid (och vattnet varit varmare än 16 grader) hade vi gärna stannat här hur länge som helst. Nu valde vi istället att fortsätta österut, under den pampiga Justeröybroa, förbi den av motorbåtar fyllda utehamnen vid Hesteholmsbukten på Skogerö och in till Lillesand, en livlig sommarstad fylld av vita trähus och god glass. Lillesand är en av sörlandets många kuststäder med storhetstid på 1800-talet, 1895 hade stadens redare sammanlagt 78 segelskutor. Så blev det sämre tider, folk flyttade till USA, tuberkulos härjade och först på 1950-talet började staden återhämta sig. Idag lever man hårt på turismen, och varför inte?

Steinkölskilen, Lyngör, 46,2 DM

Onsdag kväll den 5 juli. Vi delar en flaska rödvin till grillad karré med skivad potatis/lök tillagad över glöden samt créme fraiche. Ingen dålig kombination, man blir så lätt om hjätat. Vi ligger i en liten lagun nära Lygnör, kvällen är underbar med en värmande sol - det här är kanske den vackraste utehamn jag någonsin besökt.

Fast det är gott om sommarhus här. Vi har fortsatt österut, till att börja med utan vind - havet låg spegelblankt med bara en svag dyning. Efter en titt på Arendal från sjösidan, det räckte, staden var alltför stor för dagens humör, satte vi segel och fortsatte långt, långt inomskärs mot den lilla ögruppen vid Lyngör. Skärgården var lika vacker som någonsin förut och jag och Eie fortsatte vår debatt om sommarhusens vara eller inte vara - sterilt som längs Västkusten eller med liv och rörelse som i Norge?

Nå, det sägs att längs Sörlandskusten har de arealer som är tillgängliga för gemene man reducerats med 75-80 procent under de senaste 30 åren och därtill har strandlinjen privatiserats. Vår först påtänkta utehamn, Vadekil, liknade Käpplundasjön mitt inne i Skövde, fast med fler bryggor. Bättre var det, som sagt, i Steinkölskilen där vi med glädje stannade.

Varför så gott om sommarstugor, Norge fick ju redan 1965 en strandlag som i princip förbjuder exploatering av strandzonen 100 meter upp från vattnet? Jo, kommunerna har varit synnerligen frikostiga med dispenser och många stugägare har dessutom tagit lagen i egna händer.

Priserna? Sommarens toppnotering lär vara 20 miljoner, men fyra miljoner är ett vanligt pris för ett klassiskt skärgårdshus med närhet till havet. Som moteld har staten köpt loss "friareaområden" och idag inser också många kommuner att bebyggelsen kanske gått för långt: Stora delar av de genuina skärgårdssamhällena reserveras nu för åretruntboende. Det här lär vara en av förklaringarna till att just Lyngör överlevt som idyll och dessutom hålls vid liv året runt. Idag har man de fyra öarna 115 helårsboende.

Kragerö, 28,4 DM

Efter onsdagens utehamn började vi att gå in till Risör för att proviantera och titta lite på "den vita staden vid Skagerack". Absolut vackert, vita hus, folkliv, wienerbröd, jordgubbar och dessutom Norges första sjömärke, Risörflekken - en stor vitmålad fläck på berget ovanför staden som först nämns år 1630.

Efter en stadspromenad drabbades vi av för mycket idyll, tankade Katja med 17 liter diesel och fortsatte österut ut på öppet vatten. Den långsmala sandreveln Jomfruland hägrade, men verkligheten kallade - Jomfruland saknar fullständigt skyddade ankarplatser och vädret var opålitligt, varje dag varnades för "liten kuling".

Förnuftigt valde vi att ta den långa vägen in mot Kragerö, och det var ett intressant val. Det här var en synnerligen levande sjöstad med ett intensivt båtliv i den inre hamnen, små och stora motorbåtar pilade fram och tillbaka i till största delen äkta båtshopping av folk från de tusentals stugor som finns längs öar och kuststräckor. Vi hittad en bra plats vid en av gästbryggorna och undgick det värsta folklivet genom att bestiga utiktspunkten Stora Veten.

Först på kvällen lade sig lugnet över stad och gästbrygga. Fast var fanns toalett och dusch? En privat anrättning öppnade först efter 18 på kvällen, men där, på andra sidan centrum fanns en kommunal anläggning. Efter dusch smakade den mexikanska maten ypperligt.

Sandefjord, 48,0 DM

Lördag den 8 juli varnades för kuling, 8-13 m/s från sydväst. "Inga problem", tyckte Eie. Vi hade som mål att gå de 35 sjömilen till Sandefjord där han skulle ta färjan till Sverige och det väntande jobbet. Nå, vi kokade ägg, bredde smörgåsar och hällde varmt vatten i termos. Vi sjöstuvade båten, revade storen och förberedde focken men vad hände? Inte blev det någon kuling, efter att vi för motor passerat den trånga passagen vid Kreppa fick vi börja vår seglats med att slå ut revet i storseglet, fortsatte med att byta focken till stora genuan och till sist fick vi starta motorn för att klara den kraftiga motströmmen längs kusten.

På något sätt lyckades vi till och med smita mellan alla regnskurar och kom fram till Sandefjord vid 1630-tiden med bara ett par regndroppar på oss. Så köpte vi färsk fisk i Norges äldsta fiskaffär, lagade en delikat middag och lyssnade till musik från en hamnkrog som bjöd på levande musik, alla de trallvänliga sångerna. Det är fullt av folk i hamnen och liv och rörelse, mycket att titta på, bland annat en blåval i full storlek på valmuséet, nordens största vikingaskepp "Gaia", en kopia av Gokstadsskeppet från 890-talet, och en livs levande valbåt med skjutklar harpun, "Southern Actor", från 50- och 60-talets jakter nere i trakterna av Syd Georgien.

Semestervecka, 109,3 DM

I Sandefjord lämnade inte bara Eie båten utan en helt ny besättning tog över, Roland Landmark med familj från Tidan som lovat att segla över Katja till Västkusten medan jag tog en titt på hemmet i Skövde och på en kvinna i Västerås. Här följer deras anteckningar i loggboken:

10/7 Tar färjan från Strömstad och mönstrar på ca kl 16. En timme senare kommer regnet. Det regnar hela kvällen och natten. En blöt start.

11/7 Ligger kvar i Sandefjord och utforskar byn. Besöker valmuséet och sjöfartsmuséet. Picnic i parken. Regn till och från.

12/7 Kl 1030 går vi ut från Sandefjord. Soligt och bra vind, 5-6 m/s, så vi beslutar att gå över Oslofjorden till Hvaleröarna. Natthamn i Brattestö.

13/7 Det blåser upp tidigt på morgonen, men förmodligen bara landbris. Havet ser lugnt ut så vi går ut vid 11.30 och styr mot Kosteröarna. Solen skiner, men det blåser upp 11-12 m/s (lite för mycket för en del). Tid till Sydkoster ca 2,5 tim. Bjudna på middag av kompisar, ligger som 7:e båt vid bryggan.

14/7 Hyr cyklar och guidning runt ön. En heldag med fint väder och ont i rumpan. Dagen avslutas i stugan med räkfrossa (nyfångade) och gott vitt vin (som vi hittade i båten). Avancerat till 5:e båt vid bryggan på ett nytt sätt. Snabbt och smidigt, för honom, lägger en båt loss alla tampar och sticker. Inte lika kul för oss fyra båtar som ligger utanför, på drift och bundna i varandra. Kort koas innan ordningen återställs.

15/7 Strålande sol från klarblå himmel, 10.30 lämnar vi Koster för motor. Liten vind. Går inomskärs vid Resö, ankrar för lunch i en vik vid Trossö. Satte segel när vi kom ut vid Hällsö, find vind och god segling ned till Grebbestad. Ankom kl 17, en plats kvar vid bryggan - senare kom flera båtar. En härlig kväll med rökt makrill och färsk potatis. Liv och rörelse ända till kl 02.

16/7 Regntunga skyar, sen frukost. Promenad ut på klipporna och genom byn. Regner kom på eftermiddagen, ligger kvar. Pizza på mysig restaurang med underhållning.

17/7 Gått från Grebbestad till Hunnebostrand. Hamnade mitt i ungdomsgängen som festar varje måndag i Hunnebo. En mysig liten by.

18/7 Avgick kl 1030. Fin segling, men blandat regn/uppehåll. Stannade till för lunch i Kungshamn, men blev kvar över natten. Solig eftermiddag, färska räkor och vitt vin (denna gång egeninhandlat). Klättrat bland klipporna.

19/7 Sista dagen för denna gång. Lämnade ett regnigt Kungshamn kl 11.15. Gick för motor i början, men satte sedan segel och fick en fin segling till Lysekil. Kl 1600 mönstrade vi av.

Tack för oss, på återsegling Roland, Gunilla, Madelene, Marcus

Antiklimax: Hemåt till Mariestad, 217,1 DM

Och så var det dags för gast nr 3, Inger från Västerås. Resans höjdpunkt? I alla fall skulle Västkusten utforskas, I god ordning mönstrade jag på "Katja", laddade kylen och kontrollerade vinförrådet (jodå, det hade fyllts på!).

Men vart tog gasten vägen? Jo, en vattenläcka under huset hade effektivt stoppat hennes avresa och medan jag solade mig i Lysekil fick hon se sin trädgård omvandlas till en byggarbetsplats.

Efter bara en dag hamnade "Katja" innerst vid bryggan med sex stora båtar utanför och det dröjde inte länge förrän ungdomsgängens högljudda festande tvingade oss att gå till fiskehamnen - trots allt vill man ju somna innan solen går upp.

Stångehuvud, Leeds United och god mat mildrade min väntan, men till slut stod det klart att vattenläckan var allvarlig och i min nöd kallade jag på Bengt Franzén för att segla hem "Katja" till hennes hemmahamn. På vägen stannade vi i Ellös för att hälsa på gemensamma bekanta, vi hade en fantastisk fin segling förbi Käringön och ned mot Klädesholmen, vi stannade en natt i Eriksbergs gamla docka, kämpade oss mot den ovanligt strida strömmen i Göta Älv, övernattade i Åkerssjö och kryssade i hård motvind och regnskurar över Dalbosjön.

Bråttom var det, jag var efterlängtad i Västerås och Bengt hade så ont om tid att han tvingades lämna skeppet i Spiken. Nå, den sista biten klarade jag själv och på eftermiddagen den 28 juni nådde jag vår hemmahamn efter 828,9 DM och fem veckors problemlösa äventyr.

Var resan värt besväret? Ja, verkligen, det här gav mersmak! Var inte Accenten för liten? Nej, inte alls, jag såg åtskilliga mindre båtar - fast i ärlighets namn var de flesta större....

Tidig säsongavslutning

Resan skulle visa sig bli det enda större segling som blev av under år 2000. Inger hade, som sagt, fått problem med en vattenläcka under huset och vi ägnande resten av sommaren till några sköna dagar i Dalarna och till utflykter i Västerås omgivningar, bl.a. en motorbåtstur till Birka.

Roland lånade Katja och vann sin klass i Skebergaköret och så nöp vi tillsammans en 5:e plats i klassen i Torsö Runt - kanske den bästa tävlingssegling som vi någonsin gjort. Tyvärr står vi på 14:e plats i resultatlistan efter ett misstag av tidtagningen som tydligen inte gått att få ordning på.

Och därmed avslutades en intressant, men alltför kort, säsong. Börjat på något bytt i livet? Ja, förhoppningsvis. Men det är inte alldeles säkert att seglingen kommer att bli lika dominerande. 

Robert Axeksson
Accent 104

 

http://www.kitalita.se