Inledning
Mera om Jokern
Leverantörer (pdf)
Till salu
Sammanfattning
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008

Mer än komplicerat
(januari -00)

"Kitalitas" värmesystem har varit något av en följetong under bygget och under jullovet var det dags att tänka färdigt. Jag hade väl haft onda aningar om att det inte var så enkelt som att bara koppla in värmare, slangar och konvektorer och mina aningar besannades - det var oändligt mycket mer komplicerat.

Sakkunniga på Ebersprächer i Stockholm hade tipsat om att jag skulle prata med Jan-Eric Bergqvist i Stockholm och han kunde ge svar på mina frågor. En dieselvärmare fungerar tydligen bäst när den har gott om vatten att arbeta med, gärna 20-30 liter. Det betyder att man helst bör ha både centralvärme, motor och en varmvattenberedare anslutna till systemet. Å andra sidan är det ju dumt att värma motorn när det är salongen som skall bli varm. Alltså bör man sätta en bypassventil vid motorn så att man kan finjustera värmefördelningen.

Samtidigt måste man se till att skydda motorn, pajar systemet och vattnet läcker ur är det ju risk för motorhaveri. Alltså måste en värmeväxlare kopplas mellan primärsystemet och centralvärmen - och då tillkommer en cirkulationspump och ett expansionskärl.

Och hur skall man sedan bära sig åt för att fördela värmen? Ja, eftersom man inte får plats med särskilt många konvektorer i en Joker har jag valt att satsa på små och strömsnåla värmefläktar - en vid toaletten och två i salongen borde göra susen. Flera små värmefläktar är bättre än en stor central fläkt eftersom det kostar mycket fläktkapacitet att transportera varmluft runt i båten. Nå, så här i slutet av januari börjar stommen i systemet ta form och tjocka vattenslangar till centralvärmen är provisoriskt dragna.

I övrigt kan meddelas att bara skalet av salongens britsar finns kvar, inuti är det mesta modifierat och utbytt - 25 års flitigt seglande hade tagit ut sin rätt i form av murkna trädetaljer och lossade plastningar. Septitanken har byggts om, de nya vattentankarna sitter på plats och dessutom har jag gjort plats för två 85 Ah gelbatterier till förbrukningen - motorbatteriet får sin plats senare. Problemet är att det inte finns särskilt mycket stuvutrymme kvar.

Vattentank-styrbord.jpg (65522 bytes) Vattentank-babord.jpg (48234 bytes)  Toaletten-feb00.jpg (51317 bytes)
Styrbord resepektive babords vattentankar - de passade som handen i en handske! Lägg märke till värmeslangarna på styrbordssidan och stuvfacket till babord. Till höger en halvfärdig toalettinstallation med nya genomföringar och ventiler.

Om jobbet går snabbt? Nä, inte speciellt. Tur att jullov finns. Det använde jag till att börja bygga en "låda" runt toalettstolen med en tredelad perstorpsskiva (från Hallberg-Rassy) ovantill som skall få mahognyluckor där man kan komma åt ventilerna. En av delarna kan man dessutom lyfta på om man vill komma åt utrymmet under. Framtill skall det bli en mahognyskiva med en av värmefläktarna och mot skrovsidan skall en skiva dölja slangar och elledningar. Det är så tight, att jag var tvungen att kapa handtaget till septipumpen för att den skulle få plats!

Dessutom skall skotten renslipas, betsas om och lackas och ett nytt toalettskåp tillverkas. På tal om skåp har jag fått och passat in delarna till de nya skåpen i förpiken. Betsning och lackning skall jag göra på skolan i Tibro där jag fått tillgång till en alldeles egen lackspruta - det är mycket man får lära sig under ett sådant här projekt.

PS. Det visade sig att Jan-Eric Bergqvist kände igen "Kitalita" sedan gammalt och att hon varit hans bryggranne på Tyresö under 1970- och 1980-talet. Via honom kom jag i kontakt med två tidigare ägare - nu återstår bara att hitta den som byggde henne och som troligen bodde i Råå på 1970-talet.

Yrke: Ytbehandlare
(mars -00)

Nog har jag fått lära mig att det är omständigt att bygga om inredningen i en gammal båt; ingenstans finns det några räta vinklar, allt måste specialbyggas, hyvlas och slipas, rätt verktyg finns aldrig på plats och sakta går det. Men aldrig kunde jag drömma om att det skulle vara lika krångligt att sprutlackera.

Det var så här, att jag insåg att det skulle bli svårt att lacka all "Kitalitas" inredning på plats i Tidan - trångt är det och alltid rinner det någonstans. Istället tänkte ta alla lösa delar till mitt jobb och där använda befintlig sprutbox och torkrum.

Det skulle gå bra, lovade trälärarna, fast tyvärr använde de miljövänligt lack på sina möbler vilket inte skulle duga i en båt (och knappast på möbler heller, för den delen). Och om jag ville använda båtlack fick jag ordna en egen sprutpistol. Visst, inga problem. Vid tillfälle lånade jag flygklubbens spruta, köpte lämplig båtlack och förtunning och anmälde mig sent omsider på plats.

"Det är lätt att spruta", sa Mikael. Fast bara om sprutpistolen sprutar och inte bara spottar ut lackdroppar. Inkallad expertis konstaterade att en packning saknades. Tur att Tibro är något av ett möbelcentrum, i första bästa färgbutik råkade jag springa på en resande just i sprutpistoler. Han konstaterade, att det var ett fint verktyg, att reservdelar fanns i Göteborg. En vecka senare hade jag en fungerande sprutpistol i min hand och kunde ägna mig åt mitt nya yrke: Ytbehandlare. På TTC ligger numera en mängd små och stora trädetaljer till "Kitalita", alla i olika stadier av lackering.

Där ligger listerna till skarven mellan takmatta och glasfiberväv i förpikens tak, toalettens alla nya trädetaljer, förpikens skåpdelar och luckor etc. På plats i Tidan har jag dessutom betsat och börjat pensellacka skotten, gissa vad som är enklast?

Bilder/sprutpistol.jpg (68654 bytes)

Annars har jag fortsatt att jobba med "Kitalitas" toalett, förutom toalettskåpet återstår snart bara slutmontering av toalett- och värmeslangar med värmefläkt och expansionskärl samt installationen av armaturer, strömbrytare etc. Till slut skall allting lackas, för hand. Det skall bli spännande att se allt på plats.

Niclas drömmer

Niclas, "Kitalitas" förre ägare, lät förresten rätt bekymrad när jag talade med honom i telefonen. Han sålde ju båten till mig efter att ha seglat i Västindien i två säsonger. Nu håller hans närmaste vänner på att bygga om sin båt för långfärdssegling och då har Niclas börjat drömma (riktiga drömmar alltså, inte dagdrömmar) om att Lotta och han är ute och långseglar igen - just när de fått ordning på rucklet de köpte...

Projektet tappar fart
(maj -00)

Ytterligare en vintersäsong är till ända och under april månad har arbetet med "Kitalita" tappat fart, precis som i fjol. Det mesta av min lediga tid gick till att vårrusta "Katja". Det var inte sådär alldeles enkelt att komplettera kylboxen med en kompressor, att montera en "batterimeter" eller att täta luckan till förpiken. Ett tag var jag beredd att använda sikaflex till att limma ihop den otäta Houdina-luckan en gång för alla.

Mitt under brinnande påsklov, onsdagen den 19 april, körde Lars Lekemark och jag "Katja" till Mariestad hon promt sjösattes av kranförare Ramberg. Till sommaren är det tal om en långsegling längs norska Sörlandet, kanske ända ut till Mandal vid randen till Atlanten.

Nå, våren har inte gått "Kitalita" alldeles spårlöst förbi. Sprutlackeringen av alla trädetaljer lär pågå under hela vårterminen, det handlar om många lager lack och mycket slipning. Så snart som källaren är rensad på husvagnar, bilar och båtar skall jag också ge mig på styrbords sida av köl, botten och fribord. En proffsig slipkloss, en rulle 120-papper, en rulle 240-papper och en riktig slipmaskin står på inköpslistan.

Peter.jpg (46119 bytes)
Peter Gustavsson, segelmakare och rådgivare

Det kom något i vägen
(augusti -00)

Sommaren 2000 går till historien för de regnrika lågtryck som anföll Skandinavien från fel håll - solen har varit en sällsynt gäst. Och inte har det blivit mycket jobbat på Kitalita heller.

Det har kommit saker i vägen. Först två veckor med Sara i Frankrike, sedan en månad och 800 sjömil med "Katja" till Mandal på norska Sörlandet och sist, men inte minst, kom Inger från Västerås i vägen.

Nåväl, arbetet har inte stått alldeles stilla sedan sist. Lagom till sommarlovet hade jag t.ex. alla trädetaljer klara till bl.a. skåp och luckor i förpiken. Skolans träprogram hade all utrustning som behövs, men yrkesskickligheten fick man skaffa sig genom goda råd kombinerade med trial- and errormetoden. Det var med sorg jag lade på det sista halvmatta lagret och förstörde den spelblanka ytan. Sedan dess har Ingemar i Lidköping monterat gåmgjärn och lås och nu, när skolan åter börjar, är det dags för slutmontering.

Då skall jag också fortsätter med "Kitalitas" styrbordssida. Bottenfärgen är seg och slipmaskinen var dyr, men har sparat mycket tid - det är bäst att jobba så snabbt man kan medan källaren är tom och spacklet lättarbetat (det är i alla fall 17 plusgrader i källaren). Delar av friborden är i gott skick medan övriga delar, liksom kölen, kräver mycket arbete för att få bra finish.

Paris_Mandal_Inger.jpg)

När skall hon bli klar?
(oktober -00)

- Nu har det gått två år sedan du köpte Jokern, när skall du sjösätta? Kompisarna börjar undra, och det gör jag med. Under hösten har jag ändå blivit hyfsat klar med "Kitalitas" styrbordssida. Det är inte bara järnkölen och övergången till botten som dragit spackel, också fribordet drogs med ojämnheter och repor. På sina håll var ytan riktigt fin, på andra platser var den desto mer ojämn och i fören tittade den råa plasten fram under bottenfärgen. Dessutom har glafiberväven, som brukligt till och med på segelflygplan, efterhärdat varvid mönstret lyser igenom.

Hittills har jag alltså lyckats få bort all gammal bottenfärg, järnkölen är spacklad och maskinslipad och fribordets båtlack har mattats ned och jämnats ut. Finputs med vattenslippapper pågår som bäst. Aktern och babordssidan får jag ta nästa sommar medan överbyggnaden kommer långt därefter - den är just nu täckt av ett lager slipdamm...

Snart lär höstkylan tvinga mig inombords, dels för att spacklet börjar bli alltför hårdarbetat och dels för att hallen börjar fyllas av bilar, husvagnar och andra båtar vars ägare inte gillar slipdamm lika mycket som jag gör. 

Inombords börjar toaletten så sakta ta form - Ingemar, min båtsnickare från Lidköping, har varit på plats och mallat upp ett skåp och en dörr som han skall bygga in till salongen. Det förliga skottet är lackat och handdukshängaren på plats, men ett antal detaljer återstår förstås; monteringen av bordsgenomföringarna måste göras om, el- och vattenledningar skall dras färdigt, det akterliga skottet med sina nya lister skall lackeras.


Nu börjar det likna något! Fast ännu återstår
skåpet och skivan bakom "toalettlådan".

Och så måste jag börja analyera den framtida instrumenteringen - vilka givare skall beredas plats? Just nu lutar det åt att jag tar bort den gamla mekaniska sumloggen, istället skall ytterligare en elektrisk logg in, givaren till det gamla ekolodet skall få en egen plats och så vore ett framåtseende ekolod en önskedröm.

Kanske blir toalett och garderob klara till jul, den senare skall få hyllor och nylackad front. Sedan är det på allvar dags att ge sig på salongen igen - fast där är det långt ifrån färdigtänkt. Vi återkommer i december.

Nu igen!
(november -00)

- Nu, när det blir så fint föröver, kan du ju inte ha det så här i salongen, säger Ingemar kallt när han höstinspekterar mitt projekt. Jokern har ett innerskrov vid vanten och mahognypanelerna är så illa monterade, att det glipar flera cm när man öppnar luckorna.

- Du måste ta loss väggpanelserna och antingen böja dem eller göra en "knäck" på dom. - Men skruvarna sitter fast och går ju inte att rubba, försöker jag försynt. - Jodå, det går säkert, du får väcka dem först och så bör du allt snygga till taket och runt fönstren också. Förresten kan du lika gärna byta ut de här gamla rutorna så att du får fönster med riktiga karmar. Väcka skruvarna? Jaha.

Sedan sist har jag alltså slipat ned huvudskottet och pluggat ett 40-tal gamla skruvhål, rivit ned gamla vägg- och takmattor, lossat ryggstöden samt monterat ned väggpanelerna (vilket inte alls var så enkelt eftersom den ursprungliga byggaren hade använt vanlig galvaniserad skruv vilka rostat fast och icke läto sig väckas. Jag fick ta fram hålsågen.)

 
Taket med förslag till indelning av takskivor och ett huvudskott med 40-talet pluggade hål   

 
Olof Hjerpe lyckades demontera sidostyckena, men det kostade mycket arbete och en massa hål i skotten.

I taket har jag börjat passa in skivor av merantiplywood, de skall så småningom klädas med galon och fästas med sikaflex och skruvade "hattlister" (som säkert skall pluggas om Ingemar får bestämma). Också runt fönstren skall jag limma fast en ljus galonmatta (det blir ingen mahognypanel som Ingemar vill). De gamla väggpanelerna skall snyggas upp, kapas på mitten och så småningom återmonteras med nya skåpsluckor.

Och så håller jag på med genomföringen till ett framåtseende ekolod, en "Echo Pilot" från Frigus i Göteborg. Jokern har en så spetsig botten, att jag först får bygga ett "spackelägg" innan jag kan borra hålet. Frigus säljer förresten också en alldeles utmärkt nivåmätare för vattentanken, gissa om jag köpte en.

Ekolod i ett plaströr

Det gamla Silvalodet då? Ja, det är en lång historia. Eftersom Niclas av princip ogillar hål i skrovet, hade han valt att montera givaren inombords. Tyvärr hade det fungerat dåligt (skrovet är ju trots allt 18 mm tjockt i botten), så i Västindien hade han tröttnat, sågat av "låssprintarna" på givaren och monterat den i ett plaströr som han sänkte ned i vattnet utanför båtsidan! Vad göra nu? Reparera givaren, köpa en ny eller göra ett nytt försök att montera inombords? Nja, bara monteringssatsen kostar ca 350 kr.

Men så hittade jag lösningen: Eftersom jag ändå skall köpa en ny logg, kan jag lika gärna sälja Silvan och köpa en kombinerad logg/ekolod från Raytheon. De har en kraftfull och elegant givare för montering inombords vilket blir mycket enklare och inte mycket dyrare. Så lätt kan man gör det för sig.

Och så har jag haft besök av Niclas Rudbäck. Han hade flera illavarslande ideér som jag lovar att återkomma till i nästa rapport.

Har du blivit spritt språngande galen?
(december -00)

Som jag skrev i förra rapporten har jag haft besök av Niclas Rudbäck, Kitalitas förre ägare. Han inspekterade arbetet, vi lossade rodret och så föreslog han en genomgripande ombyggnad: Om jag vore som du, då skulle jag flytta nedgången en halvmeter akterut och så skulle jag kapa av taket ovanför köket och navigationsplatsen och där skulle jag bygga ett litet doghouse med riktig vindruta. Du kommer att tacka mig för tipset.

Ingemar Nyman inspekterar

Ingemar Nyman, mångårig Balladseglare från Skövde, höll med tvekan med. Jokerns sittbrunn verkar vara större än Balladens och är nog i största laget, på det här sättet skulle man få en "lagom" sittbrunn och betydligt bättre utrymme i salongen. Dessutom skulle jag kunna stå rak och torr och spana ut när det regnar och blåser - autopiloten kan man ju alltid styra med GPS:en. Å andra sidan fördröjs projektet åtminstone ett år - och var skall man göra av alla vinscharna?

Avkopplande dagar i Tidan

När detta skrivs är det jullov och mellan Kalle Anka, julklappar, skinka, glögg, skidåkning, nyårschampagne och andra sociala plikter har jag fått några dagar i Tidan där jag strävat på så gott det går.

Plastat fönster

Anders Gustavsson, plastkunnig segelflygare, har hjälpt mig att plasta igen det bakre fönstret på babordssidan. Istället skall här sitta en öppningsbar Lewmarlucka, just ovanför köket. Jobbet gick smidigt och enkelt, två plåtskivor med kartplast fick fungera som mothåll på insidan. Godset var 7,5 mm tjockt och krävde ett 10-tal lager med 300 grams glasgibermatta, insidan blev tämligen jämn men på utsidan blir det putsarbete i sommar.

Jag har lagat spåren efter vår tidigare framfart i salongen med ett 30-tal plugg och Ingemar i Lidköping har givit väggpanelerna den välbehövliga renoveringen samt kompletterat med ett antal mahognypaneler här och lite ribb där. Jag har börjat passa in delarna, efter jullovet börjar ytbehandlingen. Då skall också delarna till toalettskåpet och ovanstycket till den blivande dörren mellan toalett och salong lackeras.

 
T.V: Styrbords sida av salongen efter demontering. Ovan: Inpass-
ning av nya paneler på babord sida.

 
En tämligen kal inredning...

Hålet för det framåtseende ekolodet är borrat (fast botten är ännu så länge för tjock för att givaren skall nå igenom, det må jag göra något åt) och givarna för den nya Raytheon ST40 bidatasystemet sitter på plats. I toaletten har en lokal rörmokare hjälpt mig att få de nya genomföringarna rätt monterade. WC-stolen med slangar och tillhörande "låda" är färdiga för montering så snart skottet blir färdiglackat. Mycket pyssel är på gång överallt i båten, först till våren kan det bli dags att titta på navigationsplats och kök.

Robert Axelsson

PS. Nej, det blir inget med Niclas ideér om att bygga en styrplats. Jag har återvunnit fattningen.

 


http:/www.kitalita.se