Inledning
Mera om Jokern
Leverantörer (pdf)
Till salu
Sammanfattning
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008

"Vi skall nog byta ut den där"
(januari 99)

Redan från första stund insåg jag att "Kitalita" skulle behöva lite mer än en rejäl genomgång av såpa, men inte ens i mina vildaste drömmar insåg jag vidden av projektet.

Och det är Ingemar Anderssons fel. Han är en båtbyggare och snickare från Lidköping av den riktigt gamla, goda stammen. Under årens lopp har han inrett mängder av båtar och han vet precis hur det bör se ut. Jag blev bekant med honom via ett par segelflygare i Lidköping och noterade en lyckoträff när jag anlitade honom som förste rådgivare.

Från början var min tanke att göra ordentligt rent, putsa mässingen, byta till en spis med ugn, måla på lite färg här, lägga en ny matta där och på det några lager lack. Men se, det var inte riktigt så det skulle få gå till. Skrovet såg starkt och bra ut, tyckte Ingemar, även om sprayhooden väl inte tillhörde de vackraste. Inredningen var gjord i äkta honduras, men skulle behöva en stor portion omvårdnad. Ingemar hummade lite försiktigt och sa, att "här finns det mycket att göra, vi får väl börja i förpiken".

Det lät oroande. Börja i förpiken. Ja, skåpen var väldigt ändamålsenliga, men inte direkt vackra. Slangarna till vattentanken hängde helt öppet längst fram, väggmattan var smutsig och taket var av rå plast med en plexiglasskiva där det en gång suttit en läckande ventil. "Här lägger vi en brädgång mot skrovet, fast du får komma ihåg att plugga skruvhålen. Och så skall du nog byta ut hyllorna, de här får du aldrig ordning på. I taket får du sätta upp en ljus matta, fast i resten av båten skall du byta till ett innetak av trä. Och så är det lika bra att passa in en träskiva längst fram, om vi gör en lucka i den kommer du åt att lossa slangklämmorna."

forpik-0.jpg
En halvriven förpik.

Nya hyllor? Med luckor? Brädgång med luftning och vit färg bakom? Plugga en massa små skruvhål? Va sa han? Försänka och plugga alla andra skruvhål i hela båten också? Najadvarvet ett föredöme, inte lika bra finish i Hallberg-Rassy?

Jag såg mitt projekt förvandlas från två års fusk till tio års slavarbete och satte mig ned för att lägga epoxispackel på järnkölen. Det här var något jag kunde efter att ha arbetet med segelflygplan i tjugo år och därtill ordnat till Accentens köl. Och medan jag spacklade och slipade, spacklade, slipade och spacklade igen, grubblade jag över vad Ingemar sagt.

Jovisst, man lever ju bara en gång. Varför inte göra jobbet bra när man väl har startat? Problemet är väl bara, att det inte går så fort när jag jobbar. Tiden vill liksom inte räcka till både hobby, arbete och alla de sociala plikter man har som far och nybliven ungkarl.

Nåväl, i november började jag med att montera ned de gamla skåpen, riva ned väggmatten och byta ut murkna trädetaljer i kojen. Däckbultarna tätades med sikaflex och drogs åt, vattentanken fick nya slangklämmor och så har jag gjort rent och målat överallt. Jag kostade till och med på vitmålad glasfiber i de övre facken under britsarna och en isolerande matta längst ned.

Nästa steg var att göra en rad pappmallar. Först och främst till den träskiva som skulle passas in längst fram, men också till lister som skall täcka skottens inplastning. Sedan fick jag i uppdrag att plasta fast sex 10 * 40 mm trälister som reglar på skrovskidorna.

Forpik-2.jpg 
Reglarna på plats och mallen till den förliga skivan håller på att passas in.

När detta skrivs, strax efter nyår, är träskivan inpassad och i Lidköping väntar 20 mahognybrädor. Nu följer ett förmodligen mycket tålamodsprövande pyssel med såg, borrmaskin och skruvdragare - det skall bli drygt 200 pluggade skruvhål innan allt är klart.

Enligt Ingemar skall man jobba sig bakåt i båten, så i melankoliska stunder sitter jag och funderar över garderob, skylight och toalett. Undrar just vilka tidsödande ombyggen han skall hitta på här?

Konsten att överdriva
(februari -99)

"Nog för att man skall göra saker noggrant, men det där var väl ändå att ta i! Fast, nu behöver du ju inte vara orolig över att det skall hända ute på havet." Kompisarna kunde inte låta bli att roa sig över den senaste utvecklingen i mitt drömprojekt.

Nå, det väl inte heller så jag hade tänkt mig måndagen den 12 januari. Det började med lite magont på förmiddagen, men jag åkte till jobbet som vanligt och hann till och med ta en tur till Hamnmagasinet i Mariestad för att hämta lite prylar till "Kitalita" innan jag åkte hem på kvällen. Fast hemma blev det inte mycket gjort, magknipet blev värre och för att göra en lång historia kort, slutade det hela på operationsbordet på KSS vid ett-tiden på natten. Brusten blindtarm!

"Hade det här hänt ute på havet hade du dött", sa kirurgen, en kvinna som såg ut att vara alldeles för ung. Någon förvarning hade jag ju egentligen inte fått, bara några timmars magont - tiden skulle aldrig ha räckt till för intensiv antibiotikakur. Nicklas, "Kitalias" förre ägare, hade försökt att operera bort sin friska blindtarm innan han stack iväg till Västindien, men det ställde inte sjukvården upp på.

Sedan sist har jag också hunnit med att arbeta lite med "Kitalita". Hon har fått en ny träskiva längst fram i förpiken, nya lister mot skottens inplastning och snart skall jag börja med brädgången längs sidorna. Allt tillverkat i samma nya fina mahogny.


Ingemar Andersson, båtsnickare och "förste rådgivare" från Lidköping

"Hur är det med skotten då?", frågade Ingemar. Skotten? "Ja, hur är det med färgen, har trädet bleknat av solljuset eller kanske mörknat av saltvattnet?" Ja, inte var de i samma färg som de nya bitarna. "Jaha, då måste du slipa ned skotten så att du kan betsa om dem innan du lackar, det skall vara samma nyans överallt."

Det här har kostat mig ett antal kvällar med värmepistol och därtill en utsliten slipmaskin - när skall man lära sig att lågpris betyder låg kvalité? Snart kanske jag kanske komma igång med brädgången och så småningom med de nya skåpen - jag funderar på luckor i trä och plexiglas med inbyggd belysning enligt senaste mode, frågan är förstås bara när och hur.

Värmesystemet

I tid måste man också planera för "Kitalitas" värmesystem. I Västindien behövdes ju ingen värme, så den gamla Wallasvärmaren var utriven och den gasolpanna som följde med köpet, en Pulsomatic, påstods visserligen vara bra, men passade inget vidare. Efter båtmässan i Stockholm bytte jag taktik, sålde gasolpannan och köpte istället en liten och nätt Ebersprächer dieselvärmare och väljer att satsa på ett vattenburet system som skall kunna ge både värme och varmvatten.

Själva värmaren skall så småningom monteras längst akterut med skorstenen någonstans på akterspegeln och i det tomma utrymmet akter om motorn skall jag montera en varmvattenberedare som skall ge varmvatten till kök och dusch. Bränsle bör gå att ta från den gamla dieseltanken på 20 liter, det påstås räcka för åtminstone 60 timmars drift.

Kurt Burström hos Hjertmans i Sundsvall tipsade om att låta ett 22 mm kopparrör leda varmvatten mellan brisarna och skrovet, då blir det varmt och gott i sänghalmen. Det verkade vettigt och när detta skrivs inramas förpiken av ett vitmålat kopparrör. Visserligen täcks röret av dynorna, men värmen leds upp längs båtsidan och via den kommande brädgången som blir till rena värmeelementet. Samma rör fortsätter in i garderoben där en slinga ger värme till kläderna medan en annan slinga skall bli till en handdukshängare på toaletten - där skall också systemets avluftning sitta.

Ännu är installationen långt ifrån färdig. Visserligen börjar det så sakta blir ordning på förpiken, men bara en halvmeter akterut råder kaos. Babords garderob är visserligen uppsnyggad med ny väggmatta, men toalettutrymmet befinner sig bortom all räddning. Vi återkommer med mer detaljer.

Nu är det sommarlov!
(maj/juni -99)

För en lärare är maj och början av juni den mest krävande perioden av dem alla, då skall de sista proven rättas, betyg skall sättas och skolresor avverkas. Vårrustningen av "Katja" har också tagit mycket tid, men emellanåt har jag haft tid med "Kitalita", både inombords och utombords.

Ja, egentligen är det väl ett meningslöst projekt. Att jämna till den gamla järnkölen alltså. Å andra sidan roar det mig att göra ett snyggt jobb - även om det är tidskrävande. Jag började redan i november i fjol och sedan dess har det gått åt åtskilliga timmars arbete, ett flertal burkar epoxispackel och ett stort antal våtslippapper, men nu är åtminstone den ena sidan på kölen jämn och fin som en barnrumpa. Nu, när det är varmare i luften och spacklet lättare att forma, har jag också börjat snygga till undersidan på skrovet. Runt kölinfästningen verkade det som om någon tidigare ägare varit framme och kört med vinkelslip, så sarjad och ojämn var plasten.

babord-kol.jpg
Här har åtskilliga timmar tillbringats.

Inombords har förpiken fått en plastmatta i taket (där skall det också bli en liten öppningsbar däckslucka som ersättning för den ventil som inte kunde hålla torrt ute på stora havet) och dessutom pysslar jag med mahognylister och -brädor. Det har varit litet känsligt och pilligt att få allt på plats, men nu pågår äntligen lackering och så har jag börjat rota i toaletten - bokstavligt talat. Men mera om det till hösten, för nu är det sommarlov och nu skall "Katja" få röra på sig.

99-06.jpg
Brädmontering i förpiken

"Hon är starkt byggd"
(september -99)

Så sa Rolf Magnusson när jag pratade med honom om Jokern för ett tag sedan. Rolf bor numera i Karlstad och höll på att måla om sitt hus när jag fick tag i honom.

Jodå, han kom mycket väl ihåg tiden då han var med om att utveckla Jokern, det var Arvika Plastindustri som hade beställt den och 1968 sjösattes prototypen. Det enda problemet var att vantinfästningen var alltför svag på prototypen, själv hade han förlorat två master, men den konstruktionen gjordes om i serietillverkningen.

Tydligen blev också den nya vantinfästningen urstark, 1992 upplevde "Kitalita" vindstyrkor på 35 m/s på Biscaya och hon höll! Nu, när 1999 års seglingssäsong närmar sig sitt slut, står hon tryggt i sin källare i Tidan där höstens arbete just dragit igång.

Dagsläge den 20/9:

  • Babord sida av kölen är spacklad och fin. Arbete pågår på övergången mellan köl och kropp och fortsätter sedan på styrbordssidan, åtminstone så länge lokalen är varm nog för att ge ett lättarbetat spackel.
  • Snyggt blir det i förpiken där lackering pågår - fyra lager har det blivit hittills av åtta. Sedan skall de översta bräderna i brädgången fästas, elledningar dras och skåp byggas liksom en uppfällbar förlängning av brisen - den är lite kort för en välvuxen svensk.
  • Ventilationen under britsen i förpiken skall finputsas på det att man får en god cirkulation av varmluften från värmerören. Det återstår också att sätta tillbaka alla lösa delar, ansluta vattentanken etc.
  • Toalettutrymmet kommer härnäst. Toalettstolen är ute och skåpet nedmonterat, nu skall tak och skrovsida rensas från plastmatta inklsuive limrester. Slangar, packningar och ventiler skall bytas och så skall bordsgenomföringarna kontrolleras och septitanken göras ren och målas om.

Toaletten-sept99.jpg (40022 bytes)

  • I taket skall det sättas glasfiberväv, längs skrovsidan ytterligare en brädgång och så skall värmeledningar dras och skotten lackas om. Ett nytt skåp skall det också bli, det gamla hade fallit sönder i sina betsåndsdelar.
  • Hålet efter skorstenen måste också sättas igen. Naturligtvis sitter hålet mitt i halkmönstret på däcket, men jag har en idé om hur man skall kunna återställa däcket.

Det här torde räcka för att fylla höstens och förvinterns lediga stunder...

"Nu överdriver du igen!"
(oktober -99)

"Tänk om du kunde vara lite mer normal!" Kompisarna klagar igen, tidigare var det den bortopererade blindtarmen, nu är det mitt deltagande i en överlevnadskurs i Tiveden som roar dem. "Tränar du inför kommande skeppsbrott i Vänern?"

Nu var det så här, att jag fick en tredagars överlevnadskurs i Tiveden som present av min förra T3-klass och att det var säkrast att utnyttja erbjudandet - annars skulle man ju bli till livslångt åtlöje på skolan. Vädret var ruggigt, nätterna obekväma, maten obefintlig - om man inte räknar in ett antal blåbär, några bitar tuschlav och en kokt sik. Nå, jag överlevde och känner mig därmed redo för kommande äventyr, som t.ex. "Projekt Kitalita".

Trots att tiden varit begränsad och mycket annat kommit emellan pågår renoveringen med anständig fart. Babord sida på köl och skrovundersida är nästan färdiga och jag har börjat ta bort bottenfärgen - ett jättearbete som kommer att ta sin tid. Fram kommer rå plast utan spår av vare sig gelcoat eller böldpest och lyckligtvis med väldigt god ytfinisch. Formarna var tydligen i gott skick när "Kitalita" en gång byggdes.

Förpikens mahogny är numera försedd med ett otal lager lack och slutmontering av elledningar, ventilation och diverse lösa delar pågår. Vad gäller toaletten har jag enats med mig själv om riktlinjerna. Väggmatta, toalettskåp samt stol med slangar, ventiler och septitank är utrivna. I taket sitter redan ny glasfiberväv, nya genomföringar och ventiler är beställda (mässingen i den gamla "avloppsledningen" var nästan helt genomkorroderad!) liksom nya "doftfria" slangar till septitanken. Skrovsidan är nymålad och någonstans hit, bakom toalettstolen, skall septitankens pump flyttas - i min fantasi skall allt "skräp" döljas av någon form av brädgång med lucka att öppna när man vill komma åt pump och ventiler.

Septitankens ventilation, som tidigare satt på överbyggnaden, skall flyttas akterut. Kvar blev ett hål som jag spacklat och plastat igen. Också hålet efter Wallasskorstenen håller på att försvinna, jag har börjat underifrån med spackel, flox och konticell. Uppe på rufftaket skall ett lock med halkmönster tillverkas och passas in, jag har börjat göra en avgjutning av mönstret på babords sida: Två lager släppmedel, ett lager gelcoat och uppepå det några lager glasfiberväv, ditplastade innan gelcoaten härdat färdigt, skall göra susen, sägs det.

forpik-lackad.jpg (29294 bytes)
Äntligen, förpiken är lackad och klar. Bara skåp och lucka återstår att montera.

"Hon blir fin när hon blir klar"
(November -99)

Så sade Stefan Engström från Lugnås, en expert på rostfria arbeten som gör specialjobb för Maxivarvet, när han tog en titt på "Kitalita". Stefan skall få i uppdrag att tillverka en ny, större bränsletank och två nya vattentankar, en under varje brits i salongen, att fräscha upp alla rostfria arbeten, att flytta räddningsflotten från pulpit till rufftak samt att förse "Kitalita" med en targabåge för antenner, solceller och vindgenerator.

Men vi får ta det pö om pö, först skall inredningen blir klar. I toalettutrymmet sitter nya bottengenomföringar och nya kulventiler på plats, takets glasfiberväv är vitmålad, nya diffussionssäkra slangar är tillskurna (dyra i inköp som guld) och en ny toalettstol är beställd - det blev inte mycket dyrare än att renovera den gamla stolen.

Sedan sist har Ingemar från Lidköping inspekterat och godkänt både förpiken och mina planer för toaletten: det blir en brädgång mot skrovsidan och en låda runt toalettstolen. Förberedelser pågår, mallar skall tillverkas och reglar monteras. Desutom skall skotten snyggas till, nya lister tillverkas, gamla skruvhål pluggas och betsas och så skall allting lackas. Pricken över i:et blir ett nytt skåp med inbyggd belysning som, liksom förpikens skåp, skall byggas i Lidköping.

Bilder/Ingemar-2.jpg (40703 bytes)
Ingemar klipper mallar till förpikens slåp.

Hålet efter Wallasskortenen är numera borta. Det var lättare än väntat att tillverka en form efter babordssidans halkmönster och att använda formen till att gjuta ett "lock" över hålet. När överbyggnaden en gång i framtiden skall målas om hoppas jag, att alla spår efter hålet försvinner.

Till nästa rapport skall arbetet ha kommit en bra bit på väg. Det skall också elimineringen av den gamla bottenfärgen ha gjort. Tyvärr gick det inte riktigt så lätt som jag först trodde, efterhand har jag upptäckt massor av repor i gelcoaten efter vassa skrapningar och dessutom har rodret krävt en hel spackel för att dölja de förstärkningar som Niclas tidigare gjort.

Bilder/Bottenfarg-roder.jpg (41800 bytes)
Inför sina långseglingar hade Nicklas förstärkt rodret i framkanten, nu är det dags för spackling och slipning.

Båtintresserade tjuvar?
(december -99)

- Det finns kanske fler som håller på att renovera sin segelbåt? Ur bilen hade det försvunnit en väska med smutstvätt, lite matrester från frukosten, en påse med rostfria skruvar, en burk Hempel färgborttagningsmedel, några meter värmebeständig gummislang och en kasse med nya lampor till "Kitalitas" förpik och toalett.

Vi, två lärarkollegor och jag, hade deltagit på fysikdagarna i Göteborg och lämnat bilen ur sikte bara för någon halvtimme när tjuvarna var framme (för övrigt just när vi tittade in hos ostindienfararen Göteborg III). Av rutan vid förarplatsen återstod bara glassplitter och det var en dov stämning i bilen när vi körde hem till Skövde med en tejpad plastsäck över hålet. Tur att kommunens försäkring stod för både kostnader och självrisk.

En ny burk färgborttagning fick jag köpa bums, det går åt i mänger när man angriper en bottenfärg som sitter som berget. Några pratar om att använda kaustiksoda och tapetklister, men den kombinationen duger inte mot moderna färger - det lärde jag mig redan för ett par år sedan då jag rensade "Katjas" botten. Nuförtiden är det en kombination av Hempel färgborttagare, gladpack, färgskrapa samt förtunning, trasor och vattenslippapper som gäller. Fast allra viktigast är nog att man skall jobba vid så hög temperatur som möjligt, det ingen större idé att dra igång när temperaturen ligger under 10 plusgrader.

De rostfria skruvarna skulle jag ha behövt när jag gjorde de sista justeringarna i förpiken. Nå, det gick bra ändå och just nu håller jag på att lacka den taklist som täcker skarven mellan takmattan i förpiken och glasfiberväven i toalettens tak. "Det skall vara glasfiberväv i taket runt luckan. Den är lätt att tvätta, en matta blir så smutsig", påstod Nickas. Han hade säkert rätt, men tänkte väl inte på att taket var så ojämnt plastat att jag först var tvungen att spackla upp en sarg att sätta listen på. Eller också tänkte han på det och var glad över att han själv skulle slippa jobbet.

Toaletten börjar så sakta arta sig, en ny toalettstol sitter redan i högsätet ansluten med läckagesäkra slangar till den ombyggda septitanken (ett arbete som svetsaren inte gillade något vidare - att tanken var tung berodde inte bara på tjockt material i plåten utan på något helt annat, något som satt fasttorkat i botten och som gick bort först efter behandling med varmvatten och högtrycksspolning).

Salongen styrbord brits-översikt.jpg (77878 bytes)

Däremot har förstörelsen just börjat inne i salongen, till att börja med under britsarna där stuvutrymmet håller på att ta slut. På styrbordssidan skall inte bara septitank, en värmefläkt och ett antal batterier sitta utan också en rostfri vattentank på drygt 60 liter, specialtillverkad hos Masma i Mariestad efter egenhändigt tillverkade pappmallar. Mellan tank och skrovsida skyddar en 10 mm tjock matta typ/liggunderlag. Ytterligare en vattentank, den här gången på ett 100-tal liter, skall ta upp hälften av utrymmet under babords britsar.

Var jag skall stuva maten? Tja, så långt har jag inte tänkt ännu...

Salongen styrbord brits-batterikylskåp.jpg (76030 bytes)
Här satt förut två batterier och ett kylskåp, nu återstår bara ett stort hål. Två, eller kanske tre, batterier och en värmefläkt skall få plats - och kanske lite stuvutrymme?

Robert Axelsson

 


http:/www.kitalita.se